Blodlönn

Blodlönnarna är medelstora till stora lövträd som i allt väsentligt har samma växtsätt som den gröna moderarten skogslönn: oftast 12-20 meter höga, med en tät, jämnt rundad till brett äggformad krona buren av en kort stam. Som fristående gatu- och parkträd blir silhuetten kompakt och kupolformad. Sorterna skiljer sig något i storlek och form - 'Crimson King' och 'Royal Red' bildar stora, breda kronor, medan 'Faassen's Black' ofta hålls något mindre och 'Schwedleri' är ett kraftigt, storväxt träd. Grenverket är tätt och regelbundet förgrenat med motsatta, mittemot varandra sittande grenpar. Avlövad känns trädet igen på just dessa motsatta grenar, de tjocka trubbiga skottspetsarna och de stora, glänsande, rödbruna knopparna med en bred, nästan turbanformad toppknopp.

Barken liknar moderartens: hos unga träd slät och gråbrun med svag glans, ofta lite mörkare än hos den gröna skogslönnen. Med åldern blir den gråare och spricker upp i ett fint, regelbundet nät av grunda, längsgående fåror. Den flagnar inte av i plattor utan håller sig hel och jämnt uppsprucken hela livet.

Bladet är det helt avgörande kännetecknet. Formen är klassisk skogslönn - brett handflikigt, typiskt 10-15 cm, nästan alltid bredare än långt, med fem flikar vars kant i övrigt är slät men drar ut sig i några få, långa och mycket vasst tillspetsade tänder. Det unika är färgen: bladen slår ut och förblir säsongen igenom mörkt vinröda, purpurröda eller nästan svartpurpur i stället för gröna, ofta med en metallisk eller koppraktig lyster. Färgen är som djupast och renast under våren och försommaren, då hela trädet kan se nästan svartrött ut på avstånd; mot sensommaren och i skuggiga lägen mattas den ofta av åt brungrönt, bronsigt eller mörkt olivt, och insidan av kronan kan grönska medan ytterskiktet förblir rött. Sorterna varierar i nyans - 'Crimson King' och 'Royal Red' är de mörkaste och håller den djupa, renröda färgen bäst genom hela sommaren, 'Faassen's Black' är nästan svartpurpur, medan 'Schwedleri' slår ut i lysande kopparrött men tydligast övergår mot brungrönt eller grönt under sommaren. Bryter du av det långa, ofta rödaktiga skaftet pärlar samma vita mjölksaft fram som hos den gröna skogslönnen. Höstfärgen är inte den gröna lönnens guldgula utan går snarare mot rödbrunt, bronsigt, orange och mörkt rött.

Blomningen kommer tidigt, i april-maj, oftast strax före eller samtidigt med lövsprickningen, i upprätta plattade klasar som hos moderarten - men hos blodlönnarna är blommorna ofta rödaktiga eller gulröda i stället för rent gulgröna, vilket ger ett dovt rödorange skimmer mot de mörka knopparna. Frukten är den klassiska näsvingen (klyvfrukt med två vingförsedda delfrukter), hos blodlönn ofta rödbrun eller rödtonad, med vingarna brett utbredda nästan i rät linje. Frukterna mognar under sommaren och faller snurrande på hösten.