Art i Malmö
Fikon
Ficus carica
Växtsätt
Fikon växer i Malmö oftast som ett lågt, brett och flerstammigt träd eller storbuske, sällan över 4–6 meter, ofta bredare än det är högt. Kronan är gles och oregelbunden med kraftiga, knöliga grenar som svänger ut i nästan vågräta, knotiga armar — silhuetten är mer "utbredd och rufsig" än spetsig. Avlövad på vintern känns den igen på de tjocka, ljust grågröna till grå skotten med tydliga, runda bladärr och tämligen stora, koniska knoppar i grenspetsarna. Saknar den slanka uppåtsträvande huvudstam man ser hos lind eller lönn; intrycket är buskigt och sydländskt även utan blad.
Bark
Barken är slät och ljust silvergrå, nästan som elefanthud, på unga stammar och grenar — jämn och tunn, utan sprickor. Med åldern blir den mer matt och får små knölar, vårtor och grunda upphöjningar, men spricker aldrig upp i grova fåror som ek eller alm. Den ljusa, släta stammen mot de mörka, grovt flikiga bladen är i sig ett bra kännetecken.
Blad
Bladet är artens tydligaste signatur: mycket stort (ofta 10–25 cm långt och nästan lika brett, hos kraftiga skott ända upp mot 30 cm), tjockt och läderartat, och djupt handflikigt med vanligen 3 eller 5 trubbiga, fingerlika flikar — formen påminner om en grov, utspärrad hand. Ovansidan är mörkt gräsgrön och strävt skrovlig, nästan som fint sandpapper när man stryker med fingret; undersidan är ljusare och något luden, med tydligt upphöjda nerver. Kanten är vågig till grovt och oregelbundet tandad. Bladskaftet är kraftigt och långt, och bryter man av det rinner vit mjölksaft fram. Höstfärgen är oansenlig, mest gulgrön till brunaktig innan bladen faller.
Blom & frukt
Fikonet har inga synliga blommor i vanlig mening — de sitter gömda inuti själva "frukten". Det vi kallar fikon är egentligen en sluten, köttig blomkorg (ett sykonium): en päronformad, ihålig struktur som invändigt är klädd med hundratals pyttesmå blommor. Frukterna sitter ensamma i bladvecken, är först små och hårda och gröna, och sväller under sommaren till päronformade, 3–8 cm långa frukter som vid mognad blir mjuka och slår om i grönbrunt, violett eller mörkt brunlila, sensommar till höst. I Malmös klimat mognar de ofta ofullständigt, så många frukter förblir gröna och hårda.
Lätt att förväxla med
Riktiga förväxlingsarter inom släktet saknas utomhus i Skåne — det stora handflikiga, sträva bladet med mjölksaft är mycket utmärkande. Närmaste släkting att blanda ihop med är mullbär (Morus), som också har ätliga frukter och mjölksaft, men mullbärets blad är mindre, tunnare och oftast hjärtformade eller bara grunt flikiga, och frukten liknar ett avlångt hallon i stället för ett päronformat fikon. Plataner (Platanus) har också stora, handflikiga blad men dessa är vassare tandade och saknar mjölksaft, och barken flagnar i typiska pusselbitar. Är du osäker: bryt ett bladskaft — rinner vit mjölksaft är det fikon eller mullbär, inte platan eller lönn. Mjölksaften i sig är ingen mat och kan reta huden (se nedan).
🍂 Ätligt
Ätligt är endast den mogna frukten: ett moget fikon är mjukt, ger efter vid lätt tryck och har slagit om i färg (brunlila, violett eller mjukt grönbrunt beroende på sort). Den äts rå direkt ur handen, eller torkas, kokas till sylt och marmelad eller bakas in i efterrätter. KRITISKA varningar: hela trädet utom det mogna fruktköttet innehåller en vit, klibbig mjölksaft (latex) med det proteinnedbrytande enzymet ficin och med furokumariner (psoralen, bergapten). Saften kan i kombination med solljus (UVA) ge fototoxiska brännskador på huden — så kallad fytofotodermatit — med rodnad, blåsor och långvariga bruna fläckar. Få därför inte saft på huden när du plockar, och tvätta händerna; var särskilt försiktig en solig dag, och koka aldrig avkok på blad eller kvistar att smörja huden med (dokumenterat fall med svåra brännskador). Omogna, gröna och hårda frukter ska inte ätas råa: de är fyllda av samma skarpa mjölksaft, smakar besk och kan ge irritation i mun och svalg samt magbesvär (illamående, kramp, diarré). Att de i vissa kulturer läggs in eller kokas till sylt ändrar inte detta — det kräver att latexen först dras ur genom förvällning, så plocka inte gröna fikon i tron att de duger som de är. Tänk också på att personer med latexallergi eller björk-/gråbopollenallergi i enstaka fall kan korsreagera mot färska fikon (latex–frukt-syndrom) och få klåda eller svullnad i munnen. Själva fruktens många små "kärnor" är ofarliga och äts med. Plocka måttligt, lämna kvar åt fåglar och andra, och undvik frukt från träd intill starkt trafikerade gator där dammet och avgaserna sätter sig — skölj alltid det du plockar.
Plocka bara det du säkert artbestämt, och smaka aldrig på något du är osäker på.
Fikonträdet bär med sig något av Medelhavet in i Malmös gaturum: det låga, breda växtsättet, de stora handflikiga bladen och den släta, ljusa stammen gör det till ett av de mest exotiskt formade lövträden man möter på en innergård eller i ett varmt söderläge. Att det överhuvudtaget trivs och ibland mognar frukt här uppe är ett kvitto på stadens milda kustklimat och de varma, lä-skyddade mikrolägen som husväggar och murar skapar. Just därför hör det hemma som en liten upptäckt snarare än som ett gatuträd i raka rader — man hittar det i kvarter med söderväggar, i parkernas solfickor och i trädgårdar som smiter ut över staketet, och det belönar den som ser efter: ett strävt blad, en droppe mjölksaft, och med tur ett moget sött fikon sent på sommaren.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som fikon, men planterade som namngivna sorter:
- Fikon 'King' Ficus carica 'King' 2
- Adriafikon 'Précoce de Dalmatie' Ficus carica (Adriafikon-Gruppen) 'Précoce de Dalmatie' 1
- Adriafikon 'Samsoe' Ficus carica (Adriafikon-Gruppen) 'Samsoe' 1
- Adriafikon 'Rösnaes' Ficus carica (Adriafikon-Gruppen) 'Rösnaes' 1
- Fikon 'Fioroma' Ficus carica 'Fioroma' 1
- Fikon 'Turca' Ficus carica 'Turca' 1
Var den växer
- Hyllievång 4
- Värnhem 3
- Lindeborg 1
- Södra Sofielund 1