Art i Malmö
Fläder
Sambucus nigra
Växtsätt
Fläder är sällan ett resligt enstammigt träd — den växer oftast som en bred, yvig storbuske eller flerstammigt litet träd på två till sex meter, i bästa fall upp mot åtta. Kronan är rund och rörig, grenarna bågnar utåt och nedåt, och hela busken lutar gärna åt något håll. Veden är lätt och spröd, så grenar bryts och hänger ofta kvar. Avlövad känns flädern igen på de grova, men förvånansvärt lätta skotten med tydliga ljusa korkporer (lenticeller) och på de stora, motsatta knopparna. Det säkraste vintertecknet sitter inuti: bryt av ett ungt skott och du ser en bred kärna av mjuk, vit märg — inget annat malmöträd har så mycket märg i förhållande till ved.
Bark
Unga grenar är släta och ljusgröngrå med spridda, ljusa korkporer som ser ut som små streck. Med åldern blir stammen gråbrun och korkig, och barken spricker upp i ett djupt nät av längsgående fåror och korkåsar. Det är en mjuk, nästan svampig kork som ger gamla flädrar ett knöligt, fårat intryck — ofta med mossa och lavar i sprickorna eftersom barken håller fukt.
Blad
Bladet är parbladigt (sammansatt) med vanligen fem småblad, ibland sju, som sitter parvis mitt emot varandra med ett uddblad längst ut. Varje småblad är äggrunt till elliptiskt, fem till tolv centimeter långt, med en jämnt och vasst sågtandad kant och en spetsig topp. Nerverna går fjäderlikt ut mot tänderna. Hela bladet sitter motsatt på kvisten — två bladskaft mittemot varandra vid varje nod. Krossa ett blad: det luktar skarpt och lite obehagligt, en tydlig kvitteringslukt. Höstfärgen är oansenlig; löven gulnar matt eller faller mer eller mindre gröna utan färgprakt.
Blom & frukt
I juni (ibland in i juli) slår flädern ut i stora, platta till svagt välvda blomflockar, ofta 15–25 cm breda, fyllda av små krämvita, femuddiga blommor. Doften är söt och tung och syns på långt håll som vita tallrikar i grönskan. Mot sent i augusti och i september mognar frukterna: små, blanksvarta till purpursvarta bär i tunga, hängande klasar, där de röda bärskaften ofta lyser starkare än bären själva. Saften är mörkt purpurröd och färgar allt den rör vid.
Lätt att förväxla med
Viktigast att skilja ut är druvfläder (Sambucus racemosa), flädersläktets oätliga släkting som planteras och förvildas i Malmö. Tre observerbara skillnader: druvflädern har röda bär (inte svarta), en rundad, äggformad och upprätt blomställning (inte platt flock), och blommar tidigare — i maj. Det allra säkraste tecknet sitter i kvisten: bryt av ett skott — äkta fläder har vit märg, druvfläder har brun. Druvflädens bär ska inte ätas råa. På avstånd kan parbladet också föra tanken till rönn (Sorbus aucuparia), men rönnens småblad sitter strödda (växelvis), inte parvis mitt emot, och rönnen är ett upprätt riktigt träd med slät grågrön bark — inte en lutande korkig buske. Förväxla heller inte fläderns vita flockar med hägg eller olvon på avstånd; gå alltid på det parbladiga, motsatta lövet och den vita märgen.
🍂 Ätligt
Två delar är användbara: blommorna i juni och de fullmogna, svarta bären i september — och båda kräver eftertanke. KRITISK VARNING: alla gröna delar — blad, bark, kvist, omogna gröna bär och bärens kärnor — innehåller cyanogena glykosider (bland annat sambunigrin) som i kontakt med fukt kan frigöra blåsyra. Råa eller omogna bär ger lätt illamående, kräkningar och kraftig diarré. Ät därför aldrig bären råa och aldrig omogna gröna bär; bären ska alltid hettas upp ordentligt (kokas till saft, sylt, gelé eller soppa), vilket bryter ner gifterna. Sila gärna bort kärnorna och drick måttligt även av tillagad fläderbärssaft. Blommorna används färska: de skördas fulldoftande, skakas fria från insekter och läggs i flädersblomssaft (med citron och socker), kokas till sylt eller fritteras till klimpar — men de gröna stjälkarna i blomställningen smakar beskt och hör till de gröna delarna, så plocka bort dem. Plocka aldrig hela busken kal: ta enstaka flockar så att resten kan sätta bär åt fåglar och pollinerare. Och eftersom flädern ofta står i gaturum: undvik exemplar tätt intill starkt trafikerade gator och parkeringar, där löv och bär samlar avgaspartiklar och vägdamm — välj parkträd i lugnare lägen.
Plocka bara det du säkert artbestämt, och smaka aldrig på något du är osäker på.
Fläder är ett av Malmös mest vardagliga halvvilda träd — den dyker upp i bakgårdar, längs spår och staket, i parkbryn och slänter, ofta självsådd av fåglar som ätit bären. Den korkiga barken, den vita märgen och de yviga, lutande grenarna gör den lätt att känna igen året om, och två gånger om året tar den plats i gaturummet: som vita blomtallrikar i försommaren och som tunga svarta klasar i september.\n\nAtt den är så närvarande och så användbar gör den till en folklig favorit — saften och sylten hör hemma i många malmöitiska kök. Men just därför är gränsen mellan mat och gift värd att kunna: det är skillnad på den svartbäriga, vitmärgade äkta flädern (kokad och måttligt njuten) och dess röda, brunmärgade kusin druvflädern — och allt grönt på busken hör till det man ser och doftar på, inte äter.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som fläder, men planterade som namngivna sorter:
- Fläder fk BÅLSTA E Sambucus nigra fk BÅLSTA E 5
- Purpurfälder BLACK LACE ('Eva') Sambucus nigra f. porphyrophylla BLACK LACE ('Eva') 4