Gråal

Ett litet till medelstort lövträd, ofta 10–20 meter, inte sällan med flera stammar från basen. Kronan är smal och äggrund till kägelformad med ett ganska luftigt, uppåtsträvande grenverk – ett anspråkslöst, smäckert träd snarare än ett mäktigt. Som snabbväxande pionjär ser man den ofta i ungträdsstadiet med rak, slank stam. Avlövad känns gråalen igen på den ljusa, släta barken, på de kvarsittande små svartnade kottarna och på knopparna som sitter på ett tydligt litet skaft – ett skaft som ger vinterkvisten en knottrig profil (skaftade knoppar är dock gemensamt för alla alar och skiljer inte gråal från klibbal).

Stammen är ljust grå (vitgrå), slät och nästan metalliskt skimrande, ofta med ljusa, vågräta porstreck (lenticeller). Det avgörande är att barken förblir slät livet ut – den spricker inte upp i den mörka, grova flagbark som många andra äldre lövträd får. På riktigt gamla träd kan basen bli något ojämn och knölig, men aldrig djupt fårad. Den ljusgrå, släta stammen är artens namn och dess snabbaste igenkänningstecken.

Bladet är brett äggrunt till elliptiskt, 5–10 cm långt, och har en tydligt utdragen, spetsig topp. Kanten är dubbelsågad – stora tänder med mindre tänder insprängda – ofta med en lätt inskuren, nästan flikig kontur. Sidonerverna är 8–12 par, raka och tydligt markerade, vilket ger bladet ett räfflat intryck. Översidan är mattgrön, undersidan blågrå till grågrön och gråluden (mjukt håriga, syns och känns), och de unga skotten är filthåriga men aldrig klibbiga. Höstfärgen är matt och oansenlig – bladen faller ofta gröngrå eller smutsgula utan att gå i lågande färger.

Gråalen blommar mycket tidigt, ofta redan i mars–april innan löven slår ut, och något tidigare än klibbalen. Hanhängena är slanka, gulbruna och hängande i knippen och dammar av pollen, medan honhängena är små och rödaktiga. Honhängena utvecklas till små, ovala, vedartade kottar, cirka 1–1,5 cm, som sitter oskaftade eller mycket kortskaftade tätt mot kvisten (de yttersta är i regel oskaftade, de inre kan ha ett kort skaft upp till en halv centimeter). Kottarna mognar på hösten, blir mörkbruna till svarta och sitter kvar hela vintern, där de släpper ut små, smalt vingade nötter.