Gråpoppel

Gråpoppel är ett stort, snabbväxande och kraftfullt träd som lätt når 20-30 meter, ibland mer, med grov rak stam och en bred, ganska oregelbunden krona. Grenarna går uppåt-utåt och bygger en luftig, något rufsig kronsiluett snarare än en stram form. Trädet skjuter ofta rikligt med rotskott, så runt en gammal stam kan en hel grupp av unga smästammar och rotskott resa sig — ett tydligt tecken. Avlövat på vintern känns det igen på den påfallande ljusa, nästan vita övre stammen och de grova grenvinklarna; den ljusa barken syns på långt håll mot en grå himmel, och de svarta porraderna bryter upp ytan.

Ung bark och bark högre upp på stammen är slät, grågrön till krämvit eller ljusgrå, och prickad av karakteristiska mörka lenticeller som är romb- eller diamantformade och ofta står på rad eller i grupper — nästan som om någon stämplat in svarta ögon i den ljusa ytan. Detta pormönster är ett av de säkraste kännetecknen. Med åldern blir barken vid stambasen mörk, grå-svart, grovt fårad och uppsprucken i längsgående åsar, medan partierna högre upp ofta förblir ljusa. Den skarpa kontrasten mellan mörk, knottrig fot och ljus, slät övre stam är typisk.

Gråpoppel bär två bladtyper samtidigt, vilket är ett bra kännetecken (men delas med silverpoppel). På kortskotten sitter rundade till brett äggrunda blad, 4-8 cm, med grovt och oregelbundet vågtandad kant, mörkt blankgröna ovan och täckta av en grå, filtartad ludd på undersidan. På de kraftiga årsskotten sitter större blad som är grövre och mer ojämnt tandade och på sin höjd grunt och trubbigt flikiga — men de är aldrig djupt och spetsigt handflikiga som ett lönnblad, vilket skiljer dem från silverpoppelns. Undersidan är gråludd, mindre snövit än hos silverpoppel — mer grågrön eller smutsgrå — och luddet kan glesna och nötas av mot hösten, särskilt på de äldre bladen nederst på skottet. Bladskaftet är tillplattat i sidled, vilket gör att bladen darrar och skälver i minsta vind precis som hos asp. Höstfärgen är diskret gulaktig.

Gråpoppel blommar tidigt på våren, före lövsprickningen (mars-april), med hängande hängen som hos andra popplar. Trädet är tvåbyggare: hanhängena är tjocka och rödaktiga av ståndarna, honhängena smalare och grönaktiga. De flesta gråpopplar som planteras i staden är hanträd (hybriden förökas vegetativt på klon), så fröull ses sällan; där honträd finns släpper de i försommaren små kapslar med vit, bomullslik fröull som yr i luften.