Gulpil

Gulpil blir ett stort träd, ofta 15-20 meter, med en bred, rundad och ganska oregelbunden krona som sprider ut sig mer än den sträcker sig uppåt. Grenverket är yvigt och lite risigt: tjocka huvudgrenar viker av brant och övergår i ett moln av tunna, hängande till uppåtsvängda yttergrenar. Ofta står den på gamla, hamlade eller grovstammiga exemplar med flera stammar som vinklar ut från en knölig bas. Avlövad på vintern känns den igen på den breda, tovigt risiga kronan och framför allt på de tydligt gula till gulbruna, glänsande årsskotten som lyser i grentopparna mot grå himmel.

Unga stammar och grenar är släta och gröngula till gulbruna. Med åldern blir barken på stammen grov, hård och korkartad, sprucken i breda, djupa längsfåror och nät, och färgen mörknar till grågrått och nästan svart i fårorna. På riktigt gamla träd ser stammen knölig och fårad ut nästan som en gammal ek, men med varmare grågul ton i upphöjningarna.

Bladen är långa och smala, lansettlika, oftast 9-15 cm långa och 1-3 cm breda, och drar ut i en lång, sned spets — många blad har en karakteristisk lätt vridning på mitten som syns när vinden vänder dem. Ovansidan är blank och mörkt grön, undersidan ljust blågrön och kal eller snart kalnande (den saknar vitpilens bestående silkeshår; unga vårblad kan vara något finhåriga först). Kanten är sågtandad med körtelförsedda tänder (glandelsågad) som hos gulpil ofta är något grövre och glesare än vitpilens fina sågtandning, och i basen sitter små körtlar där bladskaftet möter bladskivan. Bladskaftet är kort och har ofta ett par små vårtor (körtlar) upptill. Höstfärgen är diskret gulgrön till gul.

Blommar i maj-juni, ungefär samtidigt som bladen spricker ut — alltså något senare än vitpilen. Gulpil är tvåbyggare med hängen: hanhängena är gula och pollenrika med bara två ståndare per blomma, honhängena smalare och grönaktiga, båda smala och utdragna 4-6 cm långa. Frukterna är små kapslar som på sommaren öppnar sig och släpper fröull — frön med vita hårtofsar som yr i luften som lätt bomull.