Hägg

Hägg är ett litet till medelstort träd, oftast 4–10 meter (men kan i goda lägen nå 12–14 meter), inte sällan flerstammigt och då mer storbuske än pelarträd. Kronan är rundad, gles och lite oregelbunden, med smala grenar som gärna böjer sig utåt och nedåt i mjuka bågar — silhuetten är luftig och något risig snarare än stram. Den sätter ofta sidoskott lågt på stammen, så att lövmassan börjar nära marken. Avlövad känns hägg igen på sina tunna, glänsande mörka kvistar och på de talrika små, spetsiga knopparna som sitter tätt utmed grenarna; vinterträdet verkar fint förgrenat och buskigt, utan grova, raka huvudgrenar.

Barken är på unga och medelålders stammar slät och gråbrun till mörkt gråsvart, med tydliga ljusa, vågräta korkporer (lenticeller) som ligger som korta streck tvärs över stammen — ett typiskt körsbärssläkt-drag. Det säkraste kännetecknet sitter dock inte i ögat utan i näsan: river eller skrapar man på en kvist eller på barken slår en stark, kärv lukt av bittermandel och marsipan emot en. Med åldern blir barken mörkare, sprickig och något skrovlig nedtill på stammen, men förblir aldrig så storflagig som hos sälg eller björk.

Bladen är omvänt äggrunda till elliptiska, 6–12 cm långa, med en kort utdragen spets och en fint och vasst sågtandad kant. Ovansidan är matt mörkgrön, undersidan ljusare och blågrön. Bladnerverna är fjäderställda och något insänkta, så att bladet kan se lätt rynkigt ut. Det avgörande detaljkännetecknet sitter på det korta bladskaftet: två små, vårtlika körtlar (nektarier) högst upp där skaftet möter bladskivan — leta efter dem, de är diagnostiska för släktet. Häggen lövas tidigt, ofta före de flesta andra träd. Höstfärgen går i gult till rödbrunt.

Blommar i maj–juni (i Malmö med tyngdpunkt i maj) med rent vita, fembladiga blommor som sitter många tillsammans i 10–15 cm långa, utstående till hängande klasar (raceme). Blomningen är ymnig och starkt, nästan sötsliskigt doftande — ett helt vitt, hängande blomprydd träd. Frukterna är små, blanksvarta stenfrukter (körsbär) omkring 6–8 mm, som mognar i augusti–september och sitter kvar i klasarna. De är beska och sammandragande för människan men eftertraktade av fåglar.