Art i Malmö
Hybridalm
Ulmus
Växtsätt
Hybridalm är ett medelstort till stort träd, oftast 12-20 meter, med en rak och genomgående stam som de flesta sorter behåller högt upp i kronan. Det ger ett tydligt upprätt intryck: kronan är smalare och mer äggformad eller nästan kolonnformad än den breda, paraplyaktiga vasform man förknippar med gammeldags alm. Just denna smala resning är ett av skälen till att den planteras i trånga gaturum. Grenverket är tätt och relativt finförgrenat, och de yttersta kvistarna sitter ofta i ett sicksackmönster. Avlövad på vintern känns silhuetten igen på den raka stammen, den jämnt uppbyggda kronan och de många tunna, lite stelt utstående smågrenarna - och om man tittar i grenspetsarna kan man tidigt på våren se små runda, knottriga knoppgrupper som är blomknoppar.
Bark
Unga stammar och grenar är släta och gråbruna, ofta med en svag glans. Med åldern spricker barken upp i ett nät av grunda, längsgående åsar och fåror som skiljs av smala springor - mörkare i botten, ljusare grågrå på åsarnas krön. Mönstret är finare och mindre djupt fårat än hos en riktigt gammal skogsalm, eftersom hybridalmarna i Malmö ännu är förhållandevis unga träd.
Blad
Bladet är det säkraste kännetecknet. Det är omvänt äggformat till elliptiskt, 4-9 cm långt, med en utdragen spets, och sitter strävt och något läderartat på ett kort skaft. Det avgörande draget är den sneda bladbasen: de två bladhalvorna börjar inte på samma ställe, utan den ena sidan skjuter längre ner mot skaftet än den andra - som om bladet vore snett avklippt nedtill. Kanten är dubbelsågad, alltså försedd med större tänder som i sin tur bär mindre tänder. Sidonerverna är raka, parallella och tydliga, och löper var och en ut i en tand. Ovansidan är mörkt grön och hos många hybridsorter blank och betydligt slätare än hos skogsalmen, undersidan ljusare. Höstfärgen är gul till gulgrön, sällan lysande.
Blom & frukt
Almen blommar tidigt, i mars-april, före lövsprickningen. Blommorna är små och oansenliga och sitter i täta, rödbruna knippen direkt på de bara kvistarna - på avstånd ger de kronan en rödaktig dis. Frukten kommer redan i maj och är det mest iögonfallande: en platt, papperstunn, rundad till ovalt skivformad vingfrukt (samara) med själva fröet placerat ungefär mitt i vingen. De sitter i stora gulgröna klasar och kan helt klä kvistarna innan löven hunnit slå ut, för att sedan singla ner som små runda lappar.
Lätt att förväxla med
Oftast förväxlas hybridalm med de inhemska almarna. Skogsalm (Ulmus glabra) har större blad (ofta över 10 cm) som är mycket strävare - sandpappersaktiga på ovansidan - och har ett nästan obefintligt skaft samt ofta tre spetsar i toppen; hybridalmens blad är mindre, blankare och slätare med ett tydligt litet skaft. Lundalm (Ulmus minor) ligger närmast hybridalmarna med sina mindre, glansiga och kalare blad; här är det enklaste tipset trädets sammanhang - en frisk, ungdomlig, smalkronig alm i nyplanterad gatumiljö är nästan alltid en resistent hybridsort. (Den tredje inhemska arten, vresalm Ulmus laevis, är en helt annan art - inte att förväxla med lundalm - och känns igen på sina långskaftade, hängande blommor och frukter med hårfransad vingkant.) Mot lind (Tilia) skiljer dubbelsågningen och den utdraget spetsiga formen: linden har enkelt sågad kant och ett mer hjärtformat blad - observera dock att även linden har en något sned bladbas, så luta dig hellre mot sågningen än mot snedheten ensam. Mot avenbok (Carpinus), som också har dubbelsågade blad med raka, parallella nerver och därför är en klassisk förväxling, gäller bladbasen: avenboken är nästan symmetrisk vid skaftet, almen alltid tydligt sned.
Hybridalm är historiens svar på en sorg: när almsjukan från 1980-talet och framåt nästan utplånade Malmös och Skånes ståtliga almar, planterades resistenta korsningar - framför allt Ulmus ‘New Horizon’ (en korsning mellan japansk alm och sibirisk alm) men även smalkroniga sorter som ‘Lobel’ och ‘Columella’ - för att hålla almen kvar i stadsbilden. De förenar almens karaktär med en motståndskraft som de gamla träden saknade.\n\nI gaturummet är hybridalmen en tålig och stadsvänlig sliter: den klarar hårdgjord mark, salt, torka och vind, växer snabbt och håller sig smal nog för trånga alléer. Att se en rad friska, fullkroniga almar längs en Malmögata är därför inte en tillbakablick utan ett medvetet val - en levande länk till de almar som en gång var självklara, planterad för att överleva där släktingarna gick under.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som hybridalm, men planterade som namngivna sorter:
- Hybridalm 'Rebona' Ulmus 'Rebona' 226
Var den växer
- Bunkeflostrand 195
- Hyllievång 24
- Tygelsjö by 7