Klibbal

Ett medelstort till stort lövträd. I det fria blir klibbalen normalt 15-25 meter hög och kan undantagsvis nå 30 meter; i gaturum hålls den oftast lägre. När den får växa fritt bildar den en ganska smal, äggrund till nästan konisk krona med en rak, genomgående stam ända upp i toppen - en pelarlik mittaxel med kortare sidogrenar, inte den breda valvkrona man ser hos ek eller lind. Ofta är trädet flerstammigt från basen, särskilt på fuktig mark. Avlövad på vintern känns klibbalen lättast igen på de mörka, hårda småkottarna som sitter kvar i klasar längst ut på grenarna. Lägg märke till att de stela, hängande hanhängena redan sitter färdigbildade på grenarna under vintern - det är kommande vårs hängen som övervintrar nakna och väntar på att blomma. Lägg också märke till knopparna: de är klubbformiga, blåvioletta till brunaktiga och sitter på ett tydligt litet skaft - ett ovanligt drag som få andra träd har.

Unga stammar och grenar har slät, glänsande bark som är grågrön till brunaktig och tätt prickad av ljusa, vågräta porer (lenticeller). Med åldern blir barken på den nedre stammen mörkt gråbrun till nästan svart och spricker upp i små, fyrkantiga till rektangulära plattor - en grov, rutig och sprucken bark som ger trädet dess engelska namn, \"black alder\". Skär man i veden lyser den först vitt men slår snabbt om i en rödaktig, ofta orangeröd ton, något man ibland ser på färska stubbar och sågsnitt.

Bladen är runda till omvänt äggformade, 4-9 cm långa, mörkt blankgröna ovan och ljusare under. Det helt avgörande draget sitter i spetsen: den är tvärt avskuren eller till och med inbuktad (urnupen) - aldrig utdragen i en spets. Bladbasen är kilformad och kanten är dubbelsågad med trubbiga tänder. Nerverna går raka och parallella ut mot kanten, och i nervvinklarna på undersidan sitter små tofsar av rostbruna hår. Höstfärgen är obetydlig: bladen faller gröna eller smutsbruna, utan den gula eller röda glöd man väntar sig av andra lövträd. Unga blad är klibbiga - artnamnet glutinosa betyder just \"klibbig\".

Klibbalen blommar tidigt, i mars-april långt före lövsprickningen. Då hänger de gulbruna till rödaktiga hanhängena, 5-10 cm långa och mjuka, i knippen och dammar av pollen i vårvinden. Honblommorna är små, röda och upprätta och utvecklas under sommaren till gröna, äggformade småkottar som senare förvedas, mörknar och blir de hårda, kottelika fruktställningar (ca 1-2 cm) som är artens signum. Fröna mognar på hösten och faller ut under vintern och den följande våren, medan de tomma, svartbruna kottarna sitter kvar på grenarna långt in på sommaren - ofta ännu längre.