Litet kinapäron

Ett litet till medelstort träd, oftast 8–12 m högt och bara 4–5 m brett, alltså påfallande smalt och upprätt. Den vanligaste sorten i Malmö, 'Chanticleer', har en tät, jämn, äggformad till smalt koniskt krona som ser nästan tuktad ut även utan beskärning — grenarna går brant uppåt i spetsig vinkel mot stammen och bildar en sluten, ordnad silhuett. Just de branta grenvinklarna är typiska men också trädets svaghet: gamla, otuktade exemplar (särskilt äldre sorter som 'Bradford') kan fläkas isär i storm. Avlövat på vintern känns trädet igen på den täta, finkvistiga och starkt uppåtsträvande grenbyggnaden som behåller den smala lågformen, och på att löven ofta sitter kvar bruna långt in på vintern.

Unga stammar och kvistar är släta och glansigt gråbruna, ofta med ljusa, vågräta porlinjer (lenticeller) som små streck. Med åldern blir barken gråbrun och spricker upp i ett grunt, fjälligt rutmönster av låga åsar och fåror — mer finsprucket och städat än päronträdets grova, mörka flagbark. Årskvistarna är kraftiga, och vildväxande plantor eller sorterna i fröförökat ursprung kan bära kraftiga, spetsiga tornar; de odlade gatusorterna är däremot oftast tornlösa.

Bladet är artens säkraste kännetecken: brett äggrunt till nästan runt eller svagt hjärtformat vid basen, 4–8 cm långt, med en tvärt avsmalnande spets. Översidan är mörkt grön och starkt blank, nästan läderartad, så att hela kronan glittrar i vind och sol; undersidan är ljusare. Kanten är fint och trubbigt sågtandad (rundtandad, crenat), och bladskaftet är långt och smalt, vilket gör att bladen lätt darrar i vinden. Höstfärgen är lång och praktfull — från lysande rött och vinrött till blålila och brons — och kommer mycket sent, ofta i november när andra träd redan står kala.

Blommar tidigt, ofta redan i april före lövsprickningen eller samtidigt med den, och hör därmed till stadens tidigare vårträd. Kronan översållas då av täta, flocklika klasar kritvita, femtaliga blommor med ett tjugotal ståndare vars knappar är rosa till purpur- eller vinröda. På nära håll har blomningen en tydligt obehaglig, lite fiskig lukt. Frukterna är små, hårda, kulrunda minipäron, knappt centimeterstora, gröna till brunaktiga och ljusprickiga — alldeles oätliga och så små att de knappt märks, vilket är en fördel för ett gatuträd.