Pil/Vide (okänd art/sort)

Pil och vide är ett samlingsnamn för videsläktet (Salix), och i Malmös gaturum syns flera former - från väldiga gråvita pilar med tunga, valvformade kronor till hamlade träd med knotiga, knytnävslika "huvuden" på kort stam. Det gemensamma är ett snabbt, lite slarvigt växtsätt: många tunna, böjliga grenar som strävar utåt och nedåt, ofta så att yttergrenarna hänger. Storleken varierar kraftigt med art och skötsel, från buskhöjd till 15-20 meter. Avlövad på vintern känns trädet igen på just kvistmassan - en fin, risig krona av smala, glänsande skott i gult, orange eller rödbrunt som lyser mot himlen, och på äldre, ofta lutande eller flerstammiga stammar. Hamlade pilar ser vintertid ut som uppspärrade händer med korta, klubbformade stamändar varifrån årets skott skjuter upp i en tät borste.

Unga kvistar är släta och glänsande, gula till rödbruna eller olivgröna, och hos de flesta arter så sega att de böjs i knut utan att gå av - en klassisk pilkänsla i handen. Med åldern blir stammen grågrön till gråbrun och spricker upp i grova, längsgående åsar och fåror, mer skrovlig och korkartad än hos de flesta lövträd i samma storlek. Hamlade och gamla pilar får ofta ihåliga, vridna stammar med uppspruckna sår som är fulla av mossa - karaktärsfulla och ofta fortfarande fullt levande.

Det säkraste kännetecknet är bladformen: hos de flesta pilar och viden är bladet smalt och avlångt - lansett- till bandformat, ofta 3-4 (hos vitpil upp till 8-10) gånger så långt som brett - och sitter strödda, ett i taget, längs kvisten. Kanten är hel eller fint sågad, ibland något vågig, sällan grovt tandad. Bladets ovansida är ofta mattgrön till blågrön medan undersidan kan vara ljust gråvit och silkeshårig, vilket gör att hela kronan skimrar silvergrönt när vinden vänder bladen (tydligast hos vitpil). Mittnerven är kraftig, sidonerverna fina. Bladskaftet är kort. Höstfärgen är blygsam - oftast en matt gulgrön ton, sällan lysande, och löven faller sent. Vissa videarter har bredare, mer äggrunda blad (som sälg och gråvide), men kombinationen smal till äggrund bladform, undersida som ofta är ljusare/hårig och strödd bladställning för rätt till släktet.

Pil och vide blommar mycket tidigt, många arter redan i mars-april före eller samtidigt med lövsprickningen (vitpil blommar dock senare, i april-maj med löven). Blommorna sitter i hängen, och de flesta känner igen de mjuka, silverludna "videkissarna" innan de slår ut i gult av pollen. Träden är skildkönade - hane och hona på olika individer - så ett enskilt träd bär antingen pollenhängen (gula, ludna, fyllda av tidigt bin-foder) eller honhängen (grönare, smalare). Fröna mognar redan i för- till högsommaren och släpps som små frön med vit, bomullslik ullkrans som yr i luften och samlas i drivor längs trottoarkanter - ett tydligt försommartecken under pilarna.