Art i Malmö
Plommon
Prunus domestica
Växtsätt
Plommon är ett litet träd, vanligen 4–6 meter och sällan över 8–10, ofta med kort stam som snart delar sig i ett tätt, något oregelbundet och uppåtsträvande grenverk. Kronan blir rundad till brett äggformad och verkar lite rufsig snarare än strikt. Till skillnad från sina vilda släktingar krikon och slån är det odlade plommonet i regel enstammigt och trädformat, med tornlösa, oftast kala årsskott. Avlövat på vintern känns det igen på den finkvistiga, snåriga silhuetten med många korta fruktsporrar längs grenarna, och framför allt på den släta barken med sina vågräta strimmor – ett tydligt Prunus-drag även mitt i vintern.
Bark
På unga stammar och grenar är barken slät, glänsande och gråbrun till rödbrun, genomdragen av tydliga vågräta korkporer (lenticeller) som ligger som ljusa, horisontella streck – ett Prunus-drag, men strimmigheten är mattare och mindre iögonfallande än hos körsbär (Prunus avium), vars bark är blankare och tydligt ringlad. Med åldern mörknar barken, blir mattare och spricker så småningom upp i grunda fåror och små plattor nedtill på stammen, men behåller länge sitt strimmiga intryck högre upp.
Blad
Bladet är omvänt äggrunt till elliptiskt, 4–10 cm långt, med kort tvär till kilformad bas och kort spets. Ovansidan är matt mörkgrön och något skrynklig, undersidan ljusare och – det viktigaste kännetecknet – mjukt finluden, särskilt längs mittnerven och sidonerverna (känn efter, den är len att stryka på). Unga blad är hoprullade och håriga. Kanten är jämnt och ganska fint sågad till naggad, inte grovtandad. Skaftet är kort och bär ofta ett par små körtelvårtor nära bladskivans bas. Nervaturen är fjäderlik. Höstfärgen är diskret gul till gulgrön, sällan lysande.
Blom & frukt
Blomningen sker i maj, oftast strax före eller samtidigt med lövsprickningen, så att trädet kan stå vitprickigt mot bara kvistar. Blommorna sitter en till några tillsammans på korta, ofta håriga skaft och är rent vita, cirka 1,5–2,5 cm breda, med fem omvänt äggrunda kronblad och foderflikar. Frukten är ett plommon – en köttig stenfrukt (drupa) som mognar i augusti–september. Formen är oftast avlång till äggrund (till skillnad från de runda frukterna hos körsbärsplommon och krikon), färgen blålila, gul, grön eller röd, och ytan täcks av en blådaggig, lätt avtorkbar vaxhinna. Inuti sitter en enda hård, tillplattad kärna.
Lätt att förväxla med
Den viktigaste varningen gäller en giftig släkting: lagerhägg (Prunus laurocerasus), en vanlig häckväxt vars blad och bär innehåller cyanidbildande ämnen och inte ska ätas – den skiljs lätt ut genom att den är vintergrön med tjocka, läderartade, blanka helbräddade blad, medan plommon fäller sina matta, finsågade och luddiga blad. Bland de ätliga dubbelgångarna förväxlas plommon oftast med körsbärsplommon (Prunus cerasifera), ett mycket vanligt gatu- och häckträd i Malmö: det har tunnare, kala och något glänsande blad med trubbig tandning, kala blomskaft och runda (inte avlånga) röda eller gula frukter med syrlig till fadd smak. Krikon (Prunus domestica ssp. insititia) är buskigare och ofta något taggig med små, runda, blådaggiga frukter, och slån (Prunus spinosa) är en riktigt tornig buske med blomning före löven och små, mycket strävt sammandragande blåsvarta slånbär. Mot körsbär (Prunus avium/cerasus) skiljer plommon sig framför allt genom den avlånga, daggiga frukten med tillplattad kärna istället för rund, samt de luddiga bladundersidorna (körsbär kan dock också vara glest håriga under – luta dig då hellre mot fruktform och körtlarna på bladskaftet).
🍂 Ätligt
Det är fruktköttet på det mogna plommonet (augusti–september) som är ätligt, och det är gott både rått och tillagat – som sylt, saft, mos, i bakverk eller torkat till sviskon. Plocka först när frukten är mjuk och lätt släpper; omogna, hårda plommon är sura och kan ge magbesvär. KRITISK VARNING: kärnan inuti ska inte ätas. Liksom hos övriga Prunus-arter innehåller frö, blad, bark och kvistar cyanidbildande glykosider (amygdalin/prunasin), och om kärnorna tuggas eller krossas frigörs cyanväte – samma princip som gör bittermandel farlig. Svälj därför aldrig krossade kärnor, koka inte saft eller mos med spräckta kärnor, och gör inte te eller dekokt på blad och kvistar. En enstaka oavsiktligt sväljd hel kärna passerar ofarligt, men vid större intag av krossade kärnor, särskilt hos barn, kontakta Giftinformationscentralen. Plocka måttligt så att fåglar och andra också får sin del, och undvik frukt från träd i hårt trafikerade lägen där den kan ha samlat på sig avgaser och vägdamm.
Plocka bara det du säkert artbestämt, och smaka aldrig på något du är osäker på.
Plommon är ett kulturträd genom och genom – odlat i tusentals år för sin frukt – och det märks på dess vänliga, vardagsnära format: ett litet träd man kan gå fram till, känna på de luddiga bladen och plocka från utan stege. I Malmö dyker det upp i villaträdgårdar, koloniområden, parkkanter och som spritt självsått inslag i buskage och längs gator, ofta i sällskap av sin runda släkting körsbärsplommon.\n\nI gaturummet bidrar det med årstidsdramatik på liten yta: ett moln av vita blommor mot bara kvistar i maj, svalt grönt lövverk på sommaren och blådaggiga, ätbara frukter på sensommaren som lockar både människor och fåglar. Det gör staden lite mer ätbar och taktil – ett träd som inbjuder till att stanna, titta och smaka, så länge man låter kärnorna vara.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som plommon, men planterade som namngivna sorter:
- Plommon 'Lockarp' Prunus domestica 'Lockarp' 7
- Plommon 'Opal' Prunus domestica 'Opal' 6
- Krikon Prunus domestica ssp. insititia 5
- Plommon 'Reine Claude d'Oullins' Prunus domestica 'Reine Claude d´Oullins' 3
- Plommon 'Victoria' Prunus domestica 'Victoria' 2
- Plommon 'Allmänt Rödplommon' Prunus domestica 'Allmänt Rödplommon' 2
- Plommon 'Opal' E Prunus domestica 'Opal' E 1
Var den växer
- Riseberga 26
- Hyllievång 8
- Käglinge 6
- Gröndal 5
- Videdal 5