Prickhagtorn

Litet träd, oftast 4–8 meter, med en bred och påfallande platt, nästan paraplyformad krona. Det mest igenkännbara är grenarkitekturen: huvudgrenarna går nästan vågrätt rakt ut från en kort stam och bygger upp kronan i tydliga horisontella våningar (etager), så att trädet sett från sidan ofta verkar bredare än det är högt. Avlövat på vintern blir just detta drag som tydligast — det stela, vågräta grenverket med korta, styva sidoskott och de glest sittande långa taggarna ger en karg, sträv silhuett som skiljer det från de risigare, mer uppåtsträvande inhemska hagtornarna. Grentopparna är ofta lätt nedböjda i ytterkanten.

Unga stammar och grenar är släta och ljusa — grått till silvergrått. Med åldern blir barken på den nedre stammen tunn, gråbrun, sprickig och flagar av i smala, oregelbundna plattor, vilket ger en flammig grå-brun yta. Vid sidan av barken sitter de långa, grå taggarna, lätt krökta och spetsiga; på äldre träd kan stammen vara mycket taggig och bära knippen av grenade (sammansatta) taggar.

Bladet är enkelt, omvänt äggformat till brett kilformat (obovat) — bredast en bit ovanför mitten och avsmalnande nedåt till en kil vid det korta skaftet. Längd ungefär 3–7 cm. Kanten är vasst sågad i den övre halvan och ofta hel mot basen; ibland finns bara svaga, grunda flikar längst ut, aldrig de djupa inskärningar man ser hos vanlig hagtorn. Färgen är dovt grågrön och matt, undersidan ljusare och fint hårig (särskilt längs nerverna, nästan filtad när bladet är ungt). Det avgörande draget är nervaturen: 7–10 sidonervpar är så djupt nedsänkta i bladskivan att ytan ser rynkig, kvistad och nästan veckad ut — kör fingret över bladet och nerverna känns som spår. Höstfärgen går i gult till brunorange.

Blommar på försommaren (maj–juni), efter att bladen slagit ut, i breda, platta flockar av vita blommor med fem kronblad och omkring 20 ståndare; ståndarknapparnas färg varierar (vita, rosa, röda till mörkt purpur beroende på form) — täta klasar som täcker den vågräta kronan. På hösten mognar frukterna till matt röda eller mörkt vinröda (hos vissa former gulaktiga) små kärnäpplen, ungefär 1–1,5 cm, runda till svagt päronformade. Frukten är tätt översållad av små ljusa prickar (lenticeller), vilket är det säkraste artkännetecknet och ger arten både dess svenska och vetenskapliga namn (punctata = prickig). Frukterna sitter ofta kvar en bit in på vintern.