Prydnadskörsbär

Prydnadskörsbär är ett litet till medelstort lövträd, oftast 5–10 meter, sällan upp mot ett tiotal meter mer. Det är ett träd man ser uppåt på i sin helhet snarare än ett man måste böja nacken för. Kronan är typiskt brett vasformad eller paraplylik: grenarna går snett uppåt-utåt från en kort, ren stam och bildar en rundad till plattad valvskärm. Vissa sorter är smalt upprätta som en vas, andra (t.ex. 'Kanzan') breder ut sig som en uppslagen solfjäder. Grenstrukturen är ganska gles och elegant, med slanka, något glänsande årsskott. Avlövad på vintern känns trädet igen på den blanka, rödbruna barken med sina vågräta strimmor, den korta stammen och de uppåtsvepande huvudgrenarna — samt på knopparna, som sitter samlade och spetsiga utmed kvistarna.

Barken är prydnadskörsbärets signum och det säkraste kännetecknet året om. Den är slät och glänsande, i en varm rödbrun till kopparröd eller mahognyfärgad ton, ibland nästan metalliskt skimrande. Tvärs över stammen löper tydliga vågräta strimmor — långsträckta, ljusare korkporer (lenticeller) som ringlar runt stammen som tejpremsor eller årsringar på utsidan. Hos unga träd är barken som blankast; med åldern blir den grövre, mörknar mot gråbrunt och kan börja flagna i tunna tvärgående band, men de horisontella strimmorna syns nästan alltid.

Bladen är strödda (sitter ett i taget, inte parvis), äggrunda till avlångt elliptiska eller äggrunt lansettlika med en utdragen, tillspetsad topp, vanligen 6–12 cm långa. Kanten är fint och oftast dubbelt sågtandad, ofta med tunna utdragna borstspetsar på tänderna — kör fingret längs kanten och du känner en jämn, vass tandning. Nerverna går parallellt snett ut mot tänderna. Det mest diagnostiska sitter på skaftet: överst på bladskaftet, alldeles vid bladbasen, sitter vanligen två (ibland upp till fyra) små körtlar (nektarkörtlar) som ser ut som ett par vårtor — ofta rödaktiga men ibland gröngula. Det är ett klassiskt Prunus-kännetecken (delas dock av hela släktet, se förväxling). Unga blad är ofta bronsröda eller brunröda när de slår ut. På hösten lyser bladen upp i gult, orange och varmrött, vilket ger trädet en andra glansperiod.

Blomningen är hela poängen. I april–maj täcks de kala eller nyss utslagna grenarna av ett moln av blommor — vita eller i alla rosa nyanser, ofta tätt samlade i fåblommiga knippen eller skärmlika klasar utmed grenarna. Hos fyllda sorter (som 'Kanzan') är blommorna stora pomponger med många kronblad och en nästan overkligt mättad rosa färg; hos enkla sorter är de skirare med fem kronblad och en gul ståndarkrans. Blomningen är kort men intensiv, och marken under trädet täcks snart av nedfallna kronblad. Frukten är en liten körsbärsdroppe, ärt- till blåbärsstor, som mognar svart eller mörkröd under sommaren. Hos många fyllda prydnadssorter blir det dock lite eller ingen frukt alls, eftersom blommornas inre delar omvandlats till kronblad.