Rönn

Rönnen är ett litet till medelstort träd, oftast 5–12 meter i gaturum och park, inte sällan flerstammig eller med stammen tidigt uppdelad. Kronan är gles och rundat äggformad med uppåtriktade, ganska raka grenar, vilket ger ett luftigt och lätt intryck snarare än en tät, tung krona. Trädet är sällan grovt — stammen förblir smäcker även hos äldre exemplar. Avlövad på vintern känns rönnen igen på de slanka, jämnt uppåtsträvande grenarna och på de förhållandevis stora, mörkt bruna till nästan svarta knopparna, som är klädda i en tunn, gråvit ull över hela knoppen och sitter tätt tryckta mot kvisten.

Hos unga träd och grenar är barken slät, grågrön till gråbrun och svagt glänsande, med tydliga vågräta korkporer (lenticeller) som små ljusa streck. Med åldern mörknar barken och blir på de nedre delarna av stammen finsprickig till något flagig, men den blir aldrig grovt djupfårad som hos ek eller alm — stammen behåller ett ganska slätt, slankt uttryck.

Bladet är det säkraste kännetecknet: det är parbladigt (sammansatt) med 4–9 par sidoställda småblad längs en gemensam skaftnerv plus ett oparigt toppblad — totalt oftast 11–19 småblad — och hela bladet liknar en grön fjäder. Varje småblad är avlångt-lansettformat, 3–6 cm långt, vasst sågtandat nästan hela vägen ut mot spetsen, mörkt grönt och matt ovan, ljusare och något luddigt undertill. Bladen sitter strödda (alternativt) på kvisten. På hösten slår de om i varmt orange till klarrött, ibland med gula inslag.

I slutet av maj och i juni täcks trädet av platta, breda blomflockar (kvastlika samlingar) med många små, gräddvita femtaliga blommor som sprider en kraftig, lite sötsur doft. Ur dessa utvecklas från augusti täta hängande klasar av små, runda kärnfrukter (bär) i lysande orangerött, ofta 8–10 mm. Bären sitter kvar långt in på hösten och lockar fåglar, vilket gör trädet mycket iögonfallande när lövet börjat falla.