Art i Malmö
Scharlakanshagtorn
Crataegus intricata
Växtsätt
Scharlakanshagtorn är ett litet träd eller storbuske, oftast 2-5 meter, inte sällan flerstammig och bredkronig. Det karaktäristiska är grenverket: tätt, snårigt och styvt sicksackande, med korta sidoskott som går ut i nästan räta vinklar. Mellan bladen sitter kraftiga, raka till svagt utåtböjda tornar, 2,5-4 cm långa - längre och rakare än hos våra vanliga hagtornar. Avlövad på vintern avslöjar sig arten just på detta: den taggiga, "intrasslade" grentätheten (artnamnet intricata betyder hoptrasslad) som bildar en kompakt, rundad till oregelbunden silhuett, och de blanka, vassa tornarna som syns tydligt mot himlen.
Bark
Stammen är hos unga träd slät och grå, ofta med en svag grågrön eller olivaktig ton. Med åldern spricker barken upp och flagnar i små, oregelbundna plattor eller fjäll, så att äldre stammar får en sträv, fläckigt grå-brun yta. Den är aldrig grovt fårad som en ek, utan stannar vid ett finflagigt, lappigt mönster.
Blad
Bladet är ett av de säkraste kännetecknen, men man måste läsa det rätt. Det är elliptiskt till äggrunt eller avlångt och - till skillnad från vad man kan tro - bredast nära mitten, inte uppe vid spetsen. Basen varierar: den kan vara kilformad, men lika gärna rundad eller nästan tvär, och löper ut i ett kort skaft. Längden är ungefär 4-7 cm. Kanten har 4-5 par grunda, spetsiga lober vars toppar pekar utåt eller till och med svänger en aning utåt-uppåt, och däremellan är kanten dubbelt sågad med vassa tänder. Ovansidan är blank, frisk grön och kal (inga hår), nervaturen tydlig och insänkt. På hösten slår bladet om i gult till gyllengult, ibland med orangeröda inslag. Jämför man med vanlig hagtorn ser man genast skillnaden i flikningens djup: där är bladet inskuret nästan till mittnerven, här är det bara grunt loberat med hela bladskivan i behåll.
Blom & frukt
Blommar i maj-juni med vita, femtaliga blommor, var och en omkring 1,5 cm bred, samlade i platta, upprätta knippen. I mitten sitter ståndarknappar vars färg varierar mellan artens varieteter - från bleka och ofärgade till rödaktiga. Frukten är ett litet kärnäpple ("hagtornsbär"), under 1 cm, som mognar på sensommaren och hösten till en matt, dämpad färg som skiftar mellan brons-grön, tegelröd, brunröd och mörkt vinröd - mindre glänsande och klart röd än de inhemska hagtornens bär. Köttet är torrt och mjöligt. Inuti döljer sig oftast 3-5 hårda stenkärnor (pyrener), någon gång färre, vilket man kan kontrollera genom att klämma sönder ett bär.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med våra vanliga hagtornar. Trubbhagtorn (Crataegus monogyna) har djupt parflikade blad - inskurna nästan till mittnerven - och oftast bara en enda stenkärna i bäret, mot scharlakanshagtornens bara grunt loberade blad och dess flera kärnor. Rundhagtorn (Crataegus laevigata) har grunda, framåtriktade lober, klarröda glänsande bär och 2-3 kärnor. Det avgörande, observerbara draget för scharlakanshagtorn är kombinationen: grunt loberat, elliptiskt till äggrunt blad vars lobtoppar pekar utåt + ovanligt långa (2,5-4 cm), raka tornar + matta, dämpat brons- till brunröda bär med flera stenkärnor. Mot häckhagtorn och andra prydnadshagtornar är tornlängden och de matta, flerkärniga bären de snabbaste skiljemärkena.
Scharlakanshagtorn är en nordamerikansk art - en av de hundratals svårskilda hagtornar som botaniker länge brottats med - och dyker i Malmö upp som ett ovanligare prydnads- och gaturadsträd snarare än som något man stöter på i naturen. Den känns igen på sin lilla, robusta och förtätat taggiga gestalt: ett träd som klarar torka, vind och hårdgjord mark, och som under en kort men intensiv blomning i försommaren fyller knippena med vitt innan höstens dämpat röda bär tar vid.\n\nDen hör hemma i gaturummet just för att den är liten och tålig - den växer aldrig ifrån sin plats, ger blomning, höstfärg och fågelmat utan att kräva mycket, och dess täta, tornförsedda grenverk gör den till ett levande, formstarkt inslag även mitt i vintern. För den uppmärksamme blir den en liten upptäckt: en hagtorn som vid närmare påseende inte riktigt liknar de hagtornar man trodde sig känna.
Var den växer
- Holma 51
- Mellanheden 26
- Virentofta 18