Art i Malmö
Skogsalm
Ulmus glabra
Växtsätt
Skogsalm är ett stort lövträd, ofta 20–30 meter, med en bred, högvälvd och något oregelbunden krona som kan se ut som ett uppblåst paraply. Stammen är ofta grov och kraftig, och greningen sker tidigt så att flera tjocka huvudgrenar svänger uppåt-utåt i breda bågar. Yttergrenarna är finare och hänger ofta lite i spetsarna. Avlövad på vintern känns trädet igen på den massiva, brett rundade silhuetten och på de många korta, knöliga kortskott längs grenarna; knopparna är mörka, rundade och tätt rostbrunt håriga, vilket ger kvistarna ett dovt, sammetsmatt intryck.
Bark
På unga stammar och grenar är barken slät och grågrön till gråbrun. Med åldern spricker den upp på längden i ett nät av platta, längsgående åsar och grunda fåror, gråbrunt till nästan svartgrått. Resultatet är en relativt jämn, korkig längsstruktur utan de djupa korkvalkar man ser hos vissa andra almar – stammen ser robust och något elefanthudsaktig ut snarare än grovt uppsprucken.
Blad
Bladet är artens tydligaste kännetecken. Det är stort (oftast 8–16 cm), brett omvänt äggformat med en utdragen, tvärt avsmalnande spets – ofta med ett par extra småtänder eller småflikar nära spetsen så att toppen ser nästan treuddig ut. Ovansidan är mörkt grön och påfallande strävt sträv, som fint sandpapper när man stryker med fingret; undersidan är ljusare och något mjukt hårig, särskilt i nervvinklarna. Kanten är dubbelsågad (stora tänder med mindre tänder på). Sidonerverna är många, raka och parallella och löper rakt ut i tandspetsarna. Det allra mest diagnostiska är basen: den är starkt asymmetrisk, där ena bladhalvan sträcker sig längre ner än den andra och nästan döljer det mycket korta bladskaftet (bara några millimeter). Höstfärgen är klart gul.
Blom & frukt
Skogsalmen blommar mycket tidigt, vanligen i april (i milda sydsvenska vårar kan blomningen börja redan i slutet av mars), långt innan löven slår ut. Blommorna är små och saknar kronblad men sitter tätt i rödbruna, lite borstiga tofsar nästan oskaftade direkt på de bara kvistarna, vilket ger trädet en rödaktig skimrande dimma på avstånd. Redan i maj–juni, fortfarande innan eller samtidigt som lövsprickningen, mognar frukterna: platta, runda till brett elliptiska, ljusgröna nötter omgivna av en tunn, papperslik vinge, med själva fröet placerat mitt i vingen. De sitter i täta knippen och kan på håll misstas för bladknoppar eller blommor – ett karakteristiskt vårtecken.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med andra almar. Lundalm (Ulmus minor) har mindre, slätare och blankare blad och – avgörande – ett tydligt längre, synligt bladskaft, medan skogsalmens skaft nästan göms av den sneda basen; hos lundalm sitter dessutom fröet närmare vingens urnupna spets, hos skogsalmen mitt i vingen. Vresalm (Ulmus laevis) skiljs på sina långa, hängande blom- och fruktskaft (skogsalmens frukter är nästan oskaftade i täta knippen) och på frukten, vars vingkant är försedd med en tydlig frans av vita hår (skogsalmens frukt är kal i kanten). Utanför släktet kan storbladiga, sågtandade blad få en lekman att tänka på hassel eller lind, men dessa har symmetrisk eller hjärtlik bladbas och slät, icke raspig bladovansida – stryk över bladet: bara almen känns som sandpapper.
Skogsalmen är ett av Malmös klassiska gatu- och parkträd, tåligt mot stadsjord, vind och salt, och med en bred krona som ger djup, sval skugga över torg och alléer. Den tidiga, rödbruna blomningen och de gröna fröknippena gör den till ett av de första träden som signalerar vår i staden, medan den strävt sträva bladmassan och den robusta, längsfårade stammen ger gaturummet en kraftfull, gammaldags grönska.\n\nArten är samtidigt märkt av almsjukan, och många stora exemplar har gått förlorade – just därför är de kvarvarande skogsalmarna i Malmös parker och äldre kvarter värda att känna igen och lägga märke till. När du nästa gång passerar ett brett, högvälvt lövträd med raspiga, snedbasade blad har du sannolikt en skogsalm framför dig.
Var den växer
- Kastanjegården 49
- Tygelsjö by 28
- Almvik 18