Art i Malmö
Skogslind
Tilia cordata
Växtsätt
Skogslind är ett storvuxet lövträd som i Malmös gaturum och parker normalt når 15–25 meter, med en tät, rundad till äggformad krona som ofta blir bredare än hög på äldre, friväxande exemplar. Kronans grenverk är typiskt rikt förgrenat: huvudgrenarna går snett uppåt men de yttre kvistarna böjer av i mjuka bågar, vilket ger silhuetten ett finkvistigt, nästan luddigt ytterskikt. Vintertid känns trädet igen på just denna täta, fina kvistmassa och på de små, knubbiga knopparna som sitter snett — röda till olivgröna, kala och tvåradigt ställda, med bara två synliga knoppfjäll. Tänk på att de iögonfallande krans-skotten och de vedartade knölarna (risruskor) kring stambasen däremot inte är något säkert skogslindstecken — de hör framför allt hemma hos den planterade parklinden och dyker upp på ren skogslind mest på riktigt gamla träd. Hittar du ett lindträd med rak stam helt klädd i basskott och knölar talar det alltså snarare för parklind.
Bark
Unga stammar och grenar är släta och gråbruna, ofta med en svag glans. Med åldern blir barken matt gråbrun till mörkgrå och spricker upp i ett nät av grunda, längsgående åsar och fåror — betydligt finare och flackare räfflat än till exempel ek eller alm. På riktigt gamla träd blir barken tjockare och mer skrovlig, men sprickmönstret förblir regelbundet och längsstrimmigt snarare än grovt flagigt.
Blad
Bladet är det säkraste kännetecknet. Det är hjärtformat med en tydligt sned, tvärt urnupen bas och en kort, plötsligt utdragen spets, runt 3–8 cm långt — alltså litet, vilket gett arten dess andra namn småbladig lind. Kanten är jämnt och fint sågtandad. Ovansidan är mörkt glänsande grön och kal; undersidan är märkbart blågrön (glaucus) och här sitter det avgörande draget: små tofsar av rödbruna, rostfärgade hår i vinklarna där sidonerverna möter mittnerven. Bladskaftet är långt och smalt, ofta omkring halva till nästan hela bladskivans längd, så att bladen darrar i minsta vind. Höstfärgen är klart gul, ibland gulgrön, sällan iögonfallande men jämn över hela kronan.
Blom & frukt
Skogslind blommar sent, i juli — bland de sista av våra träd och en stark drag- och doftväxt för bin. Blommorna är små, gulvita till krämgula och starkt honungsdoftande, samlade ungefär fem till elva tillsammans i en knippe som står rakt ut eller snett uppåt. Varje blomställning är fäst vid ett blekgult, tunglikt och bladlikt skärmblad (högblad) som sitter kvar och fungerar som propeller när frukterna senare faller. Frukterna är små, runda till svagt äggrunda nötter, gråludna, omkring ärtstora (6–7 mm) och med tunt, sprött skal utan tydliga kanter eller ribbor — de går lätt att krama sönder mellan fingrarna. De mognar under sensommar och höst.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med de två andra lindar man ser i Malmö. Bohuslind (storbladig lind, Tilia platyphyllos) har klart större blad (6–15 cm), mjukt håriga blad och årsskott, en undersida som är grön snarare än blågrön, och vita hårtofsar i nervvinklarna — mot skogslindens rödbruna; dess frukter är dessutom hårda, kantiga och tydligt ribbade (3–5 ribbor) och går inte att krama sönder, och den blommar omkring en till två veckor tidigare (juni–början av juli). Parklind (Tilia × europaea), den vanligaste planterade gatu-linden, är en hybrid mellan de två och står mellan dem: bladen är mellanstora, undersidans hårtofsar smutsvita till ljust gulbruna, och trädet har nästan alltid kraftiga risruskor och knölar kring stambasen samt epikormiska skott på stammen. Den ljuvliga regeln: ser du små blad med rödbruna tofsar och ett träd utan påfallande basskott och knölar är det skogslind; vita eller blekt gulbruna tofsar — och en stam full av basskott — pekar bort mot bohus- eller parklind.
Skogslinden är ett av Sydsveriges verkligt inhemska ädellövträd och har en mjuk, vänlig framtoning som passar staden: den finkvistiga kronan ger lätt, rörligt skuggljus, de små bladen skräpar mindre än alm och lönn, och i juli fyller den hela kvarter med honungsdoft och bisurr när nästan allt annat blommat över. Den tål beskärning och hamling utomordentligt väl och skjuter villigt nya skott, vilket gjort att lind i sekler formats till alléer, lövsalar och klippta häckträd — en tradition som syns tydligt i Malmös parker och äldre gator. I gaturummet skiljs skogslinden från den planterade parklinden säkrast på de mindre bladen, de rödbruna hårtofsarna och på att stambasen oftast saknar parklindens täta krans av basskott och knölar. Hittar du ett lindträd som doftar sent på sommaren, har handflatestora eller mindre hjärtblad och rostbruna hårtofsar på undersidan, då står du under en skogslind.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som skogslind, men planterade som namngivna sorter:
- Skogslind 'Rancho' Tilia cordata 'Rancho' 275
- Skogslind 'Greenspire' Tilia cordata 'Greenspire' 73
Var den växer
- Toftanäs 79
- Östra Hamnen 79
- Gamla Staden 66
- Rörsjöstaden 45
- Fridhem 41