Art i Malmö
Svartahavspil
Salix euxina
Växtsätt
Ett storväxt lövträd, ofta 15–20 meter, med rejäl stam som kan bli närmast meterbred på gamla exemplar. Kronan är bred och ganska oregelbunden, byggd av kraftiga, uppåt- och utåtsträvande grenar som grenar upp sig i ett tätt nät av tunna, lätt hängande kvistar. Silhuetten är rundad och bredare än hög på fristående träd. Avlövad på vintern känns den igen på den grovt fårade barken, de tjocka huvudgrenarna och de olivgröna till gulbruna, blanka årsskotten — och på att marken under kronan ofta är beströdd med kvistar som vinden knäckt loss, eftersom skotten sitter sprött fast vid basen.
Bark
Unga stammar och grenar har slät, gråbrun till olivfärgad bark. Med åldern blir barken på stammen tjock, gråbrun och djupt uppsprucken i grova, oregelbundna åsar och fåror som korsar varandra i ett grovt rutmönster — påfallande robust och mörk i fördjupningarna på riktigt gamla träd. Årsskotten är däremot kala och blankt olivgröna till gulbruna, ett tydligt avbrott mot den skrovliga stammen.
Blad
Bladen är lansettlika, ungefär 6–11 cm långa och 2–3 cm breda — alltså omkring tre till fyra gånger längre än breda, och därmed något kortare och bredare än hos både vitpil och hybriden knäckepil. De har en utdragen spets, är glänsande mörkgröna och helt kala på ovansidan och ljusare, ofta något blågröna, på undersidan — vänd ett blad så syns skillnaden. Kanten är jämnt och fint sågtandad, och i övergången mellan bladskaft och bladskiva sitter små vårtlika körtlar. Höstfärgen är blekt gulgrön och oansenlig. Det viktigaste bladdraget är att bladen är helt kala och blanka — utan den silkeslena, silvergrå behåring som vitpilen har.
Blom & frukt
Blommar i april–maj, ungefär samtidigt som löven slår ut. Som alla pilar är den tvåbyggare: han- och honblommor sitter på skilda träd i upprätta, smalt cylindriska hängen. Hanhängena är gulgröna av ståndarna, honhängena grönare och smalare; bägge är tämligen kraftiga och relativt tätblommiga (till skillnad från hybridens smalare, glesare hängen). På sommaren öppnar honhängenas små kapslar sig och släpper ut frön med vit fröull, som yr iväg med vinden.
Lätt att förväxla med
Förväxlas först med vitpil (Salix alba), som har silkeslen, silvergrå behåring — särskilt på undersidan — så att hela kronan skimrar silvrigt, och vars kvistar är sega och böjliga utan att knäckas. Svartahavspilens blad är i stället kala och blanka och kvistarna spröda, så här fungerar knäcktestet bra som skiljedrag. Svårare är att skilja svartahavspil från knäckepil (Salix × fragilis), korsningen mellan svartahavspil och vitpil — den är också spröd och knäcks på precis samma sätt, så knäcktestet hjälper inte där. Hybriden känns i stället igen på att skotten är finhåriga (kräver lupp) och har klyvöppningar på bladens båda sidor, medan svartahavspilens årsskott är helt kala och olivgröna och bladen bara har klyvöppningar på undersidan. I praktiken är de två svåra att säkert skilja i fält, och de flesta stora \"knäckepilar\" som planterats i Nordeuropa är faktiskt hybriden snarare än den rena svartahavspilen.
Svartahavspil är en av föräldraarterna till knäckepilen och bär själv de spröda kvistarna som lossnar med ett knäpp — en egenskap arten utnyttjar för spridning: avbrutna skott flyter med vattnet och slår rot på nya stränder. Det är ett träd för fuktiga lägen, ursprungligen från trakterna öster om Svarta havet (norra Turkiet och Kaukasus), och länge har det i Norden gått under namnet Salix fragilis — ett namn som numera är reserverat för hybriden med vitpil, medan den rena arten sedan 2009 heter Salix euxina.\n\nI Malmö hör spröda, breda pilträd hemma längs kanaler, dammar och i fuktstråk genom parkerna, där de snabbt blir stora, karaktärsfulla skuggträd med grov bark och bred krona. De tål stadens jordar och blött underlag väl, och de avbrutna kvistarna på marken är nästan en signatur. Men tänk på att de flesta stora, knäckande pilarna i nordeuropeiska parker i själva verket är hybriden knäckepil (Salix × fragilis) — ren svartahavspil är ovanligare i odling. Hittar man knäckande kvistar under ett brett pilträd vid vattnet i Pildammsparken eller längs en kanal är man därför rätt på “knäckepilskomplexet”, men för en säker bestämning till just Salix euxina krävs en närmare koll av skottens hårighet.