Svartbjörk

Svartbjörk är ett medelstort till stort lövträd som i gaturum oftast hålls kring 8-15 meter, men under goda förhållanden kan bli uppåt 25-30 meter. Den planteras gärna flerstammig: två till fyra stammar som vinklar ut från basen och ger ett buskigt, vasformat intryck redan på avstånd. Kronan är luftig och oregelbundet äggrund till bredt välvd, byggd av många tunna, något hängande kvistar så att lövverket ser fjäderlätt och genomsläppligt ut. Avlövad på vintern känns den igen just på den fina, risiga kvistmassan i kronans ytterkant och - framför allt - på de flagnande, ljusa barkpartierna som lyser på håll mot en grå vinterhimmel. De yttersta skotten är rödbruna med ljusa, punktlika lenticeller.

Barken är artens signum och det säkraste kännetecknet. Hos unga och medelålders träd flagnar den i tunna, krulliga ark och remsor som rullar bort från stammen och blottar lager i laxrosa, gräddvitt, beige och varmt kanel- till bronsbrunt - ett spräckligt, nästan trasigt utseende helt olikt vårtbjörkens släta vita näver. Med åldern mörknar basen: nederst på gamla stammar blir barken grågrå till svartaktig, grov och uppsprucken i oregelbundna flagor, ofta med kvardröjande rosa ton nere i sprickorna. Namnet svartbjörk syftar på just denna mörka åldersbark, medan det är de ljusa, avrullande partierna högre upp som drar blicken till sig.

Bladet är 4-9 cm långt, brett romb- till äggformat och bredast en bit nedanför mitten, med en kilformad till svagt tvär bas och utdragen spets. Kanten är grovt och dubbelt sågtandad, ibland med antydan till grunda flikar. Ovansidan är mörkt blankgrön, undersidan tydligt ljusare - ljust gulgrön (i vissa beskrivningar närmast vitaktigt blågrå) med fin behåring längs nerverna och i nervvinklarna, särskilt på unga blad. Skaftet är kort och något hårigt. Tänk dock på att själva bladet ensamt är ett svagt bestämningsdrag: både svartbjörk och vårtbjörk har kilig bas och dubbelsågad kant, så det är barken och den tidiga frömognaden som verkligen avgör. Höstfärgen är klart smörgul, sällan så lysande och långvarig som hos vårtbjörk, men varmt gul innan löven faller.

Svartbjörken blommar tidigt på våren, ungefär samtidigt med eller strax före lövsprickningen; hanhängena anläggs redan på hösten och övervintrar för att sträcka ut sig på våren. Hanhängena är då långa, slaka och gulbruna och sitter ofta flera tillsammans i kvistspetsarna, medan honhängena är korta och upprätta. Frukten är ett upprätt, cylindriskt fjällkapsel-ax som - till skillnad från de flesta björkar - mognar redan på försommaren (maj-juni) och faller isär i små vingade nötter. Att fröna släpps så tidigt på säsongen är en utpräglad ovanlighet bland björkar och en pålitlig pusselbit i bestämningen.