Art i Malmö
Tysklönn
Acer pseudoplatanus
Växtsätt
Ett stort, kraftigt lövträd som blir 20-30 meter högt, med rak genomgående stam och en tät, bred och kupolformad krona. Grovgreniga huvudgrenar går snett uppåt och bär ut en jämn, rundad silhuett som ger djup skugga - den ser robust och något tung ut jämfört med den ljusare skogslönnen. Avlövad på vintern känns den igen på de gröna till olivbruna kvistarna med stora, gröna eller bruna, trubbiga knoppar som sitter mitt emot varandra (motsatta), samt på de hängande, torra fröklasarna som ofta sitter kvar långt in på hösten.
Bark
På unga träd är barken slät och ljust gråbrun. Med åldern blir den det säkraste kännetecknet: den spricker upp och flagnar av i oregelbundna, rundade plattor, så att den ljusare innerbarken - ljust rosa till brunaktig, ibland med en orangeton - syns i fläckar. Resultatet liknar en platan i smått - ett spräckligt, mosaikartat mönster - och skiljer sig tydligt från skogslönnens jämnare, längsfårade och mörkare bark.
Blad
Bladet är stort (10-16 cm brett, ibland större) handflikigt med fem flikar och något läderartat och styvt. Flikarna är trubbiga till kort spetsade och kanten är grovt och ojämnt sågad med trubbiga tänder - inte de fint utdragna, vasst borstspetsade flikar som skogslönnen har. Ovansidan är matt mörkgrön medan undersidan är blekare och ofta blågrön (glauk); en tydligt röd- eller purpuranlupen undersida är dock framför allt ett kännetecken för de vanligt planterade purpurformerna (f. purpureum/'Atropurpureum'), inte för vildtypen. Nerverna ligger något insänkta ovan och skjuter fram på undersidan, så att bladet ser lite skrynkligt ut. Bladskaftet är grönt, ofta rödanlupet, och avger klar, vattnig saft om man bryter det - en viktig skillnad mot skogslönnen, vars skaft ger vit mjölksaft. Höstfärgen är oftast dämpad gulbrun, mer sällan klart gul eller orange.
Blom & frukt
Blommar i maj-juni, alltså efter att bladen slagit ut. Blommorna är små och gröngula utan iögonfallande kronblad och sitter i smala, hängande klasar (10-20 cm långa) som dinglar ner under bladverket. Frukten är de typiska lönnnötterna med vinge (klyvfrukter, \"näsor\") som mognar på sensommaren och hösten; de sitter i hängande klasar och de två vingarna spretar i en ganska smal vinkel, ungefär rät vinkel (omkring 60-90 grader), som ett snävt, nedåtvänt V.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med skogslönn (Acer platanoides), Malmös vanligaste lönn. Avgörande skillnader: skogslönnens blad har spetsiga, vasst utdragna flikar och tänder med fina borstspetsar, bladskaftet ger vit mjölksaft, blomningen sker i upprätta gula knippen FÖRE eller samtidigt med lövsprickningen, och frövingarna spretar nästan rakt ut (~180°). Tysklönnen har trubbigt sågade blad, klar saft, hängande klasar efter löv, och vingar i ungefär rät vinkel. Skogslönnen har dessutom rödvioletta knoppar, medan tysklönnens knoppar är gröna. Den åldrande, flagnande barken kan på avstånd påminna om platan (Platanus), men platanen har strödda blad (ett i taget längs kvisten), medan all lönn har motsatta blad och knoppar.
Tysklönnen är ett mellan- och sydeuropeiskt bergsträd som länge odlats och förvildats i Sverige (införd på 1700-talet), och den trivs utmärkt i kuststädernas klimat. Den tål vind, salt och kompakt jord, växer snabbt och bildar en tät krona - egenskaper som gjort den till ett pålitligt gatu- och parkträd i Malmö, där den ger tidig och djup skugga längs alléer och i parkrum.\n\nFör den som lär sig se den blir den lätt att känna igen: leta efter de grova, trubbtandade bladen med blekt blågrön undersida, den fläckigt flagnande barken på äldre stammar och de hängande fröklasarna. Tillsammans pekar dessa tre drag säkert mot just tysklönn och skiljer den från stadens vanligare skogslönn.