Art i Malmö
Ullungrönn
Sorbus ulleungensis
Växtsätt
Ett litet till medelstort träd, oftast 8–10 meter högt, med en upprätt krona som ung är smalt oval och med åldern blir mer bredoval, ofta 5–8 meter bred. Den är tydligt mer upprätt och samlad än vanlig rönns yviga vas, men inte en strikt pelare. Grenverket är glest och styvt: några få kraftiga huvudgrenar reser sig brant uppåt i stället för det fina, talrika kvistnät man ser hos vanlig rönn. Avlövad känns trädet lätt igen just på denna grova, uppåtsträvande arkitektur och främst på knopparna – stora, feta och blanka i rött eller rödbrunt, ofta något klibbiga, som sitter och glänser längst ut på de tjocka kvistarna hela vintern. I Malmö planteras den nästan alltid som sorten 'Dodong' (saluförs sedan 2012 även under namnet 'Olympic Flame' – samma klon), en svensk selektion framtagen vid SLU i Alnarp, vilket förstärker det upprätta, samlade intrycket.
Bark
Stammen är slät och gråbrun i unga år, med en tunn, något glänsande bark och fina, ljusa, vågräta porer (lenticeller) – mycket likt vanlig rönn, eftersom de planterade träden oftast är ympade just på rönn. Barken förblir länge slät och grå även på äldre träd och spricker först med tiden upp i en grundare, något rutig struktur närmast stambasen, medan den högre upp länge är slät. Leta efter ympstället en bit upp på stammen som en svag förtjockning eller skarv – ett vanligt tecken på de planterade exemplaren.
Blad
Bladet är artens tydligaste kännetecken: ett stort, parbladigt sammansatt blad, ofta 20–30 cm långt, med omkring 15–17 småblad. Småbladen är avlånga till smalt äggrunda, mörkt gröna och påtagligt blanka och nästan kala på ovansidan, med vasst sågad kant och tydligt indragna sidonerver – hela bladet ger ett robust, frodigt intryck, klart större än vanlig rönns. På våren slår de ut tidigt och ofta med en bronsröd eller kopparfärgad ton innan de mognar till djupgrönt. På hösten tänds trädet i sprakande orange, scharlakan och karmin – en av de mest brandgula höstfärgerna bland rönnarna. Jämfört med vanlig rönn ligger skillnaden inte i antalet småblad (båda har ungefär 13–17) utan i ytan och storleken: vanlig rönn har matt löv med gråluddig undersida, medan ullungrönnens småblad är blankt mörkgröna och nästan hårlösa, och hela bladet är påtagligt större och kraftigare.
Blom & frukt
Blommar sent på våren till försommaren (ungefär maj–juni) med många små, gräddvita blommor samlade i mycket breda, plana flockar (kvastar) som kan bli över 20 cm tvärs över – ett yvigt blomtak som doftar tydligt. På sensommaren och hösten (augusti–september) övergår flockarna i tunga klasar av runda till lite päron- eller droppformade bär i blankt orange till tegel- eller lackrött. Bären sitter ofta kvar långt in på vintern tills fåglarna tömt klasarna.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med två släktingar. Vanlig rönn (Sorbus aucuparia) skiljs lättast på bladets yta och på knopparna, inte på antalet småblad (de är ungefär lika många hos båda): vanlig rönn har matt löv med grå- till vitluddig undersida och purpurgrå, håriga, ej klibbiga knoppar, medan ullungrönnen genomgående är blankare och nästan kal, med röda, ofta klibbiga knoppar och tydligt större blad, blomflockar och bär. Svårare är japansk rönn (Sorbus commixta), som ullungrönnen länge räknades till och delar både blankt löv, röda knoppar och eldig höstfärg med; det avgörande är storleken – ullungrönnens blad, blomflockar och bär är genomgående större och grovare än den japanska rönnens. Mot oxlar och liknande slätbladiga Sorbus-arter behövs ingen tvekan: ullungrönnen har helt parbladigt, fjäderlikt delat löv.
Ullungrönn kommer ursprungligen från den lilla koreanska ön Ulleung och är på sätt och vis en uppgraderad version av vår egen rönn: samma fjäderlika löv och röda bär, men allt är större, blankare och mer dramatiskt. Den upprätta, samlade kronan gör den till ett tacksamt gatuträd – den tar förhållandevis liten plats i sidled och blir sällan formlös, men ger ändå tre tydliga säsonger: vita blomtak i juni, tunga bärklasar i augusti och en brinnande orangeröd höst.\n\nI Malmös gaturum hör den hemma just för att den klarar trängsel och hårdgjorda ytor utan att bli formlös, samtidigt som de lackröda vinterknopparna och de eldfärgade höstlöven ger liv åt gatan även utanför grönskans månader. Den vanligaste klonen, ‘Dodong’ (även såld som ‘Olympic Flame’), är dessutom en svensk selektion framtagen vid SLU i Alnarp strax utanför staden. Ser man en upprätt, samlad rönn med ovanligt stora, blanka blad och feta röda knoppar längs en Malmögata är det med stor sannolikhet en ullungrönn.
Sorter och kloner i Malmö
Känns igen som ullungrönn, men planterade som namngivna sorter:
- Ullungrönn 'Dodong' Sorbus ulleungensis 'Dodong' 100
Var den växer
- Tygelsjö by 32
- Höja 19
- Riseberga 10