Vitask

Vitask är ett medelstort lövträd, i Malmö oftast 10–18 meter, med rak genomgående stam och en bred, jämnt rundad till äggformad krona. Grenarna sitter strikt mittemot varandra (motsatta), vilket ger en regelbunden, nästan kandelaberlik förgrening. Avlövad på vintern känns trädet igen just på denna motsatta grenstruktur i kombination med kraftiga, trubbiga skottspetsar och tydliga, breda bladärr på kvistarna. Silhuetten är luftigare och rundare än hos vanlig ask, som ofta verkar mer kal och knotig.

På unga träd är barken slät och grågrön till ljusgrå med blanka, kala årsskott. Med åldern blir stammen grågul till mörkt askgrå och spricker upp i ett karakteristiskt nätmönster: smala, fasta åsar som korsar varandra och bildar diamantformade rutor, åtskilda av djupa fåror. Mönstret är jämnt och regelbundet över hela stammen och hör till de tydligaste vinterkännetecknen.

Bladet är parbladigt (pinnat) och 20–30 cm långt, vanligen med 7 (ibland 5–9) småblad som sitter i par utmed en mittnerv plus ett toppblad. Varje småblad är 6–13 cm långt, äggrunt till lansettlikt med utdragen spets, helbräddat eller mycket svagt tandat, och sitter på en tydlig liten skaftstump (1/2–1 cm) – ett bra kännetecken mot vanlig ask, som har oskaftade småblad. Ovansidan är mörkgrön och slät, men undersidan är påfallande blekt blågrön till vitaktig, vilket gett arten dess namn. Höstfärgen är spektakulär och avslöjande: gult som övergår i rödbrunt, rödviolett och djup purpur, ofta i samma krona.

Vitask blommar tidigt på våren, före lövsprickningen, med små oansenliga blommor utan kronblad i täta knippen; arten är skildkönad (tvåbyggare) med hon- och hanblommor på skilda träd, så blomningen är diskret och lätt att missa. Frukten är en samara – ett platt, smalt nötliknande frö med en enda tunglik vinge, ungefär 3–5 cm långt och format som en åra eller paddel. Frukterna sitter i hängande klasar, är gröna under sommaren och torkar till ljust gulbruna på hösten, då de ofta sitter kvar långt in på vintern.