Almgården

Ett tätt tak av få arter

Almgården är ett bra exempel på att ett trädbestånd inte behöver vara stort eller artrikt för att göra skillnad. Med bara 14 arter fördelade på 122 träd är det ett av de mer koncentrerade områdena — men krontäckningen på 25 procent hör till de högre i staden. Kronorna har helt enkelt fått tid och plats att breda ut sig.

Tid, ja: här har vartenda träd ett känt planteringsår, och inget är äldre än 1975. Hela beståndet är alltså ungt — naverlönnar, goliatpopplar, parklindar och platan från 1975 utgör den första generationen, som sedan fyllts på i omgångar.

Vanligast är sötkörsbäret, med 31 exemplar av den utvalda E-sorten. Det är ett träd som ger området ett vitt blomsmoln varje vår och en glänsande kopparröd bark att känna igen året om. Näst flest är naverlönnarna, små och tåliga med sina korkiga kvistar, och därtill kommer parklind, vårtbjörken ‘Splendor White’ och platan. Så gott som allt är lövträd — 121 av 122.