Apelgården

Under lindarnas tak

Krontäckningen i Apelgården ligger på 25 procent — en av de högre siffrorna i Malmö — och det är framför allt parklinden som håller upp taket. Med 157 exemplar är den områdets ohotat vanligaste träd, det klassiska sydsvenska stadsträdet som tål beskärning, packad jord och stadsluft och som kastar djup, sval skugga om sommaren.

Näst efter linden kommer goliatpoppeln, 51 stycken, ett stort och snabbväxande träd med rak genomgående stam och grenar i nästan våningsvisa etage. Dess glansiga, triangelformade blad darrar i minsta vind, och den äldsta i området sattes redan 1965. Mjukare i uttrycket är de 31 purpuraplarna av sorten ‘Eleyi’ — små prydnadsträd som i maj täcks av karminröda blommor och sedan bär vinröda miniäpplen långt in på hösten. Namnet Apelgården får på så vis ett synligt eko i planteringen.

Beståndet är nästan helt lövträd, och drygt sju av tio träd är exotiska. Äldst är tre trubbhagtornar från 1950, sega och blomrika småträd som stått här längre än det mesta omkring dem.