Djupadal

Pilarnas silverskimmer

Djupadals signaturträd är vitpilen. Med 220 exemplar är den överlägset vanligast, och på håll är den omisskännlig: smala blad som blänker silvervitt när vinden vänder dem, knotiga fårade stammar och en förkärlek för fuktiga lägen. Räknar man in fontänpilens 50 träd blir pilarna drygt vart femte träd i området. De äldsta vitpilarna planterades redan 1935 och har hunnit utveckla den korkiga, levande bark som ger gamla pilar deras karaktär.

Det är också ett av de grönare områdena i kartläggningen: krontäckningen ligger på 21 procent, och med 114 arter och sorter är variationen stor bakom pildominansen. Silverlönn, ask och rödek hör till de vanligaste, i ett bestånd som är nästan helt lövträd och jämnt delat mellan nordiskt och exotiskt ursprung.

Äldst av alla är en bok planterad omkring 1900 — ett träd som stått här i över ett sekel och som med bokens täta lövvalv bildar en mörkare, svalare motpol till pilarnas ljusa flimmer.