Hermodsdal

Femtiotalets kastanjer, tjugohundratalets vingnötter

Hermodsdal bär tydliga spår av två planteringsvågor. Den första hör 1950-talet till: områdets äldsta träd är hästkastanjer planterade omkring 1950, och de är många — 32 exemplar gör kastanjen till näst vanligaste art. Med sina breda, skuggande kronor, de vita blomljusen i maj och kastanjeregnet om hösten har de hunnit sätta prägel på området i sjuttiofem år, och det märks i krontäckningen: 22 procent, en hög siffra för stadsdelen.

Den andra vågen kom kring millennieskiftet. Då planterades bland annat 27 kaukasiska vingnötter, ett träd från floddalarna i Kaukasus och norra Iran som växer fort, gärna blir brett och flerstammigt och pryder sig med halvmeterlånga, snörlika frukthängen som sitter kvar långt in på vintern. Tillsammans med svarttall och pelarbärapel från samma årtionden — medan platanerna mest hör 1970-talet till — ger de Hermodsdal ett påtagligt internationellt drag — drygt sju av tio träd är av exotiskt ursprung.

Allra vanligast är ändå en nordisk klassiker: skogslönnen, med 36 exemplar. Den tål packad jord, salt och stadsluft, blommar gulgrönt innan löven slår ut och flammar guldgul om hösten — en pålitlig ryggrad i ett bestånd som annars gärna blickar ut i världen.