Kulladal

Pilarnas och popplarnas kvarter

Få områden har en så tydlig signatur i sin topplista som Kulladal. Vanligast är vitpilen med 154 exemplar, och högt upp på listan trängs också fontänpil, goliatpoppel och balsampoppel — snabbväxande, fuktälskande träd som tillsammans ger området en ljus, fladdrande karaktär. Vitpilen är vattnets och de fuktiga lägenas träd: på avstånd känns den igen på sitt gråsilvriga lövverk, som skimrar vitt när vinden vänder bladen, och som tidig pollen- och nektarkälla hör den till stadens ekologiskt värdefulla träd. De äldsta vitpilarna här planterades redan 1930.

Men Kulladal är långt ifrån enahanda. Med 1 032 träd och 91 arter och sorter är det ett av de artrikare bestånden — tysklönn och cinnoberapel hör till de vanligare, och knappt sex av tio träd är exotiska. Nästan allt är lövträd; barrträden stannar vid nitton stycken.

Områdets nestor är en oxel från 1900, jämnårig med en skogsek och en lind från samma år. De har stått här i över ett sekel och sett krontäckningen växa till dagens 19 procent — ett grönt tak byggt av både snabba pilar och tålmodiga ekar.