Möllevången

Ett kvarter av många röster

Här växer nästan tvåhundra olika arter och sorter sida vid sida, och fyra av fem är exotiska — inflyttade gäster från fjärran skogar som funnit hem i den skånska stenstaden. Det är en planteringskaraktär som vittnar om nyfikenhet: en lust att samla, pröva och blanda. Trädslagen är till övervägande del lövträd, drygt åttahundra av dem, medan barrträden bildar ett mörkare, vintergrönt understöd.

Lyssnar man efter de tongivande stämmorna hörs framför allt parklinden, områdets vanligaste träd, som om sommaren fyller luften med doftande blom och surrande bin. Bland barren står idegranen, seg och långlivad, och i rader lyser ginkgon — det levande fossil vars solfjäderblad blir lysande gula varje höst.

Och så finns de gamla. En hängblodbok planterad redan 1890 låter sina mörkröda grenar falla mot marken, och samma år sattes en blodbok i jorden. Boken bildar med åren täta, svala valv av lövverk. De har stått här i över ett sekel och bär områdets historia i sina årsringar. Krontäckningen ligger i dag på fjorton procent — ett tak som långsamt vidgas för varje år ett träd får leva.