Östra Skrävlinge

Ett nordiskt lövlandskap

Östra Skrävlinge är först och främst omfångsrikt: nästan femtonhundra träd fördelade på 82 arter och sorter. Till skillnad från många av innerstadens exotrika kvarter lutar området åt det inhemska hållet — av de träd vars ursprung är känt är fler nordiska än exotiska, och lövträden dominerar stort medan barrträden stannar vid drygt trettio. Krontäckningen ligger på 24 procent, en av de generösare siffrorna i stadens delområden, vilket gör att gaturummen här bär mer sammanhängande grönska än genomsnittet.

En stor del av beståndet är ännu oidentifierat till art — drygt trehundra träd står bokförda som okända, en påminnelse om att kartläggningen av stadens träd är ett pågående arbete. Bland de säkert bestämda är asken vanligast, tätt följd av oxeln och den silverbladiga silveroxeln, vars ljusa, filtludna bladundersidor lyser upp när vinden vänder dem.

Det äldsta trädet är en ask planterad 1925, en art som annars fått det svårt i landet sedan askskottsjukan spred sig. Runt den står yngre generationer — flera trubbhagtornar från 1940-talet och silveroxlar från 1970-talet — som tillsammans tecknar ett bestånd byggt i lager, årtionde för årtionde.