Segemölla

Ett litet bestånd med ny årskull

Segemölla hör till trädguidens minsta samlingar: sexton träd, inte fler. Men de sexton berättar en tydlig historia i två kapitel. Det äldre kapitlet skrivs av vitpilarna — fyra stycken, planterade 1965 och 1970 — och en skogslönn från 1990. Vitpilen är vattnets träd, med silverskimrande lövverk och med åren knotiga, korkbarkiga stammar, och här är den områdets vanligaste art.

Det nya kapitlet är påfallande färskt: elva av träden planterades 2025. Och urvalet är nyfiket — turkisk ek, valnöt, korstörne i sorten ‘Shademaster’, bergek och tre tallar. Det är en blandning av nordiskt och exotiskt, lövträd och barr, som på sikt kan ge det lilla området en artrikedom långt större än dess storlek antyder.

Krontäckningen ligger redan på 21 procent, buren av de gamla pilarnas breda kronor. Vad de nyplanterade kommer att tillföra får kommande decennier visa — en valnöt eller en turkisk ek från 2025 har hela sitt liv framför sig.