Segevång

Där boken tagit staden

De flesta av Malmös delområden domineras av lindar, popplar eller tåliga gatuträd. Segevång går sin egen väg: här är boken vanligast, med 388 exemplar — nästan vart femte träd. Det ger området en omisskännligt skånsk grundton. Bokens släta, elefantgrå bark, de täta valvbildande kronorna och den kopparglödande hösten är annars något man förknippar med skogarna söderut, men här står de mitt i stadsdelen. De äldsta bokarna planterades redan på 1930-talet.

Runt bokarna är sällskapet stort och blandat: 131 arter, med goliatpoppel, lind, naverlönn, skogsek och hästkastanj i täten. Till skillnad från många andra områden väger det nordiska ursprunget tyngst — drygt tusen träd mot drygt åttahundra exotiska. Krontäckningen på 23 procent hör till de högre i staden, och nästan alla träd har ett känt planteringsår.

Allra äldst är en goliatpoppel från 1900, en snabbväxande hybrid med rak genomgående stam och blad som darrar i minsta vind. Från samma år står en platan med sin flagnande kamouflagebark — två sekelgamla träd som sett hela stadsdelen växa fram omkring sig.