Södertorp

Planterat i ett svep, vuxet i ett halvsekel

Södertorp är motsatsen till de artrika samlarkvarteren: här räcker sexton arter för att bära upp hela beståndet, och alla träd utom ett är lövträd. Det som saknas i variation tas igen i storlek. Krontäckningen ligger på 22 procent — högt för Malmö — och förklaringen syns i planteringsåren, som är kända för vartenda träd i området: de äldsta plataner, parklindar, vitpilar och goliatpopplar sattes alla omkring 1970, och har alltså haft över ett halvt sekel på sig att breda ut sina kronor.

Vanligast är platanen med 47 exemplar, ett klassiskt storstadsträd som tål packad jord och beskärning och känns igen på sin flagnande, kamouflagemönstrade bark — när flaken lossnar följer sot och smuts med, så trädet tvättar sig självt. Tätt efter kommer goliatpoppeln med 43 träd och parklinden med 34, och vitpilens 30 exemplar ger området ett silvrigt drag.

Bland sjuttiotalsveteranerna står en parklind och en platan som båda hör till de äldsta i området — träd som planterades samtidigt med bostäderna och nu utgör själva taket över Södertorp.