Valdemarsro

Körsbärens kvarter

Få områden i Malmö har en så tydlig huvudperson. Sötkörsbäret dominerar Valdemarsro med 117 exemplar, och det märks mest i april–maj när de vita blommorna slår ut nästan samtidigt som löven spricker. Resten av året bär träden igenkänningen i barken: glänsande kopparröd med vågräta, ljusa korkporsstreck. Och fåglarna hittar hit när de små körsbären mognar i juni–juli — det är inte för inte som arten också kallas fågelbär.

Valdemarsro är dessutom ett nästan renodlat lövträdsområde: 482 av de 487 träden är lövträd och bara ett enda är ett barrträd. Bakom körsbären följer hästkastanjen med 52 exemplar, robinian ‘Nyirségi’ med 44 och naverlönnen med 35 — en blandning där nordiska och exotiska arter håller ungefär jämna steg.

De äldsta träden hör till en annan släkt. Två vitpilar planterade 1940 är områdets senior­er, med det silverskimrande lövverk och den korkiga, fårade bark som ger gamla pilar deras knotiga karaktär. Sötkörsbären själva är yngre — de äldsta sattes 1975 — men det är de som ger Valdemarsro dess årliga högtidsstund. Krontäckningen ligger i dag på 19 procent, och samtliga träd har ett känt planteringsår.