Västra Hamnen

Ett trädbestånd format av havet

Vid kajkanterna där vinden tar i och saltet ligger i luften har valet av träd en tydlig logik. Här är svarttallen vanligast av alla, med 445 exemplar. Det är ett klokt val: svarttallen tål både salt och hård blåst och håller sin gröna krona även när vintern biter. Tillsammans med oxeln, en härdig svensk art som här finns i 204 exemplar, bildar den en ryggrad anpassad efter ett kustnära klimat.

Variationen är slående. Av de 191 arterna och sorterna är hela 67 procent exotiska, vilket gör Västra Hamnen till något av ett trädgeografiskt arkiv. Bland dessa lyser ginkgon med sina 114 exemplar, ett levande fossil vars solfjäderblad knappt förändrats på miljontals år. Beståndet domineras av lövträd, men nästan var femte träd är ett barrträd, något som ger gatorna grönska även i mörkrets årstid.

Att området är ungt syns också i siffrorna. Krontäckningen ligger ännu på blygsamma 5 procent, kronorna har helt enkelt inte hunnit breda ut sig. Men några äldre träd bär på en längre historia: en oxel planterad redan 1920 och ett körsbärsplommon från samma år vittnar om att grönskan här började gro långt innan de yngsta alléerna sattes.