Västra Söderkulla

Två arter i topp, många därbakom

I Västra Söderkulla är det tätt i toppen: vitpilen är vanligast med 70 exemplar, men naverlönnen följer strax bakom med 66. Det är två träd med helt olika lynne. Vitpilen är stor, snabbväxande och silverskimrande, ett träd för fuktiga lägen som ger volym och svalkande skugga. Naverlönnen är en av våra minsta lönnar — tät, rundkronad och knappt handflatestora blad — och avslöjar sig på de korkvingar som löper längs kvistarna. Tillsammans med 63 andra arter och sorter bildar de ett av de mer varierade bestånden i denna del av staden.

Trea på listan är goliatpoppeln med 39 träd, en hanklon som lyser kopparröd varje vår och susar i vinden utan att sprida någon fröull. De äldsta goliatpopplarna här är från 1970, medan blodhäggarna — 25 stycken — är sentida tillskott, planterade 2011.

Beståndet domineras av lövträd, 444 av 470, och nordiska och exotiska arter håller nästan jämvikt. Äldst är en grupp vitpilar planterade 1930, som hunnit utveckla den grova, fårade bark som hör gamla pilar till. Krontäckningen ligger på 18 procent, och varje träd i området har ett känt planteringsår.