Äkta kastanj

Äkta kastanj är ett storvuxet lövträd som med åldern blir brett och mäktigt, ofta 15-25 meter högt (och kan under goda förhållanden bli ännu högre) med en bred, rundad till oregelbunden krona. Stammen blir grov och kraftig redan tidigt, och äldre exemplar får en kort, tjock huvudstam som tidigt delar upp sig i några grova, uppåtsträvande huvudgrenar. Grenverket är robust och något knotigt, vilket ger ett tungt, valvbildande intryck snarare än ett luftigt. Avlövad om vintern känns trädet igen på den massiva stammen och de grova, uppåtböjda grenarna som slutar i förvånansvärt fina kvistar, samt på de spridda (alternerande) knopparna - till skillnad från hästkastanjens motsatta, parvis sittande, klibbiga knoppar.

Hos unga träd är barken slät och gråbrun, ofta med ett svagt silvrigt eller purpurfärgat skimmer och tunna vågräta band. Med åldern blir den ett av artens tydligaste kännetecken: barken spricker upp i djupa, längsgående åsar och fåror, och dessa vrider sig hos gamla träd typiskt i en långsam spiral runt stammen - ett spiralmönster som man inte ser hos något annat vanligt parkträd. Vill man säkra bestämningen på vintern är det denna snodda, djupt fårade bark man tittar efter.

Bladet är artens säkraste kännetecken. Det är enkelt (ej sammansatt), avlångt-lansettlikt, 15-25 cm långt och 5-9 cm brett, med en utdragen spets och en bred bas. Kanten är vasst och regelbundet sågtandad, där varje tand drar ut i en liten borstspets - intrycket är som av en grov såg. Ovansidan är blank och mörkt grön. Allra mest karakteristisk är nervaturen: cirka 20 par raka, parallella sidonerver löper från mittnerven rakt ut till var sin tandspets, vilket ger bladet ett tydligt ribbat utseende. Bladet är kortskaftat. Höstfärgen är varmt gul till gulorange innan löven faller.

Kastanjen blommar sent, i juni-juli, vilket är ovanligt och iögonfallande. Blommorna sitter i långa, upprätta till halvhängande, gräddvita till gulvita hängen (cirka 10-20 cm) som täcker trädet och sprider en kraftig, lite sötaktig och svampig doft. Hanblommorna dominerar hängena medan de fåtaliga honblommorna sitter vid basen. På hösten, i oktober-november, mognar frukten: ett tätt taggigt, grönt klotformat skal (en svepe likt en igelkott) som spricker upp i fyra flikar och släpper ut vanligen två-tre platta, brun-glänsande nötter - de ätbara kastanjerna med sin lilla toppluddiga spets.