Art i Malmö
Björk (okänd art/sort)
Betula sp.
Växtsätt
Björken är ett medelstort till stort lövträd, i gaturum oftast 12-20 meter högt, med en smal, slank och uppåtsträvande stam. Kronan är gles och luftig - du ser himlen rakt igenom den - och byggs upp av fina, tunna grenar som i ytterkanten gärna hänger ned i ett tunt, ridålikt slöjverk (tydligast hos vårtbjörk). Silhuetten är upprätt och ljus snarare än bred och tung. Avlövad på vintern känns björken igen direkt: den vita stammen lyser, de finförgrenade kvistarna bildar ett spretigt, nästan dimlikt nätverk mot himlen, och i grenspetsarna sitter små, stelt uppåtriktade knoppar tillsammans med hängande, korvlika hanhängen som redan är färdigbildade inför våren.
Bark
Barken är björkens mest oförväxlingsbara kännetecken. Hos unga träd och i mellanåldern är den slät, krithvit till gräddvit och flagnar av i tunna, papperslika horisontella remsor som man nästan kan skriva på. Tvärs över stammen löper smala, mörka streck (lenticeller), och med åldern uppträder svarta, romb- eller V-formade sprickor och fält, särskilt kring grenfästen. Nedtill på äldre, grova stammar mörknar och spricker barken upp i en grov, svart-grå, rutig sköldbark som kan vara flera centimeter tjock - den vita papperbarken sitter då bara kvar högre upp.
Blad
Bladet är litet (3-7 cm), triangulärt till romb- eller äggformat med en tydligt utdragen spets och en rak till brett kilformad bas. Kanten är dubbelsågad - stora tänder med mindre tänder insprängda emellan - vilket ger en finflikig, nästan tandhjulslik kontur. Nervaturen är fjäderlik med 5-7 par tydliga sidonerver. Skaftet är långt och tunt, vilket gör att bladen fladdrar och vippar i minsta vindpust och hela kronan tycks glittra. Höstfärgen är klart gul, ofta lysande citron- till guldgul innan löven faller. Detta lilla, lätt fladdrande, dubbelsågade blad skiljer björken från de flesta andra gatuträd med större eller mer helbräddade blad.
Blom & frukt
Björken blommar tidigt på våren, i april-maj strax före eller samtidigt med lövsprickningen. Blommorna sitter i hängen: de hängande, gulbruna och pollendammande hanhängena (utdragna till 5-6 cm när de släpper pollen) är iögonfallande och välkända allergiframkallare, medan honhängena är mindre, kortare (ca 2 cm) och mer upprätta och oansenliga. Under sommaren mognar honhängena till smala, upprätta eller nickande, korvlika fruktkottar som på hösten faller sönder och frigör enorma mängder pyttesmå nötter - varje frö är försett med två tunna, genomskinliga vingar, de fjärilslika \"björkfröna\" som virvlar omkring i vinden och samlas i drivor på trottoarer och i rännstenar.
Lätt att förväxla med
Inom släktet förväxlas de två vanliga arterna med varandra: vårtbjörk (Betula pendula) och glasbjörk (Betula pubescens). Det avgörande, observerbara draget sitter på de unga kvistarna - vårtbjörkens skott är hårlösa men strösslade med små, sträva, kådiga vårtor (känn med fingrarna), medan glasbjörkens skott är vårtfria men mjukt luddiga av hår. Vårtbjörken har dessutom tydligt hängande grenspetsar och en bark som tidigt utvecklar grova, svarta romb- och V-sprickor (särskilt nedtill på stammen) samt dubbelsågade blad bredast vid basen; glasbjörken har mer upprätta grenar, en vitare och slätare, jämnare näver med betydligt mindre svart sprickbildning, och rundare, ofta enkelsågade blad bredast på mitten. Som gatuträd i staden är det nästan alltid vårtbjörk. Det darrande, fladdrande lövet kan föra tanken till asp (Populus tremula), men aspens bark är grågrön och slät (inte vit och näveraktig) och dess blad är runda med trubbiga tänder, inte spetsiga och dubbelsågade. Mot al (Alnus) skiljer sig björken genom sin vita bark (alens är mörk) och genom att alens fruktkottar är hårda, träiga och sitter kvar svarta hela vintern.
Björken är ljusets och rörelsens träd. Den vita stammen och den genomsiktliga, fladdrande kronan gör den till ett av de mest oförväxlingsbara träden i landskapet - ett pionjärträd som snabbt koloniserar öppen mark, tål kyla och torka och kräver mycket ljus. Just lättheten och ljusgenomsläppligheten gör den värdefull i gaturummet: den kastar en dappled, mjuk skugga snarare än ett tätt tak, och dess slanka växtsätt passar trånga gaturum och planteringar.\n\nI Malmö möter man björken som allé- och parkträd där dess vita stam lyser upp gråa fasader och dess tidiga vårgrönska och lysande gula höstfärg markerar årstidsväxlingen. Den är djupt förankrad i den svenska kulturen - lövruskor, midsommarstänger och majkvistar - och bär in en bit nordiskt skogslandskap mitt i stenstaden, samtidigt som pollenet varje vår påminner stadens allergiker om dess närvaro.