Blodplommon

Blodplommon är samma lilla träd som den grönbladiga moderarten körsbärsplommon — i odling oftast 4–8 meter högt, inte sällan flerstammigt eller buskigt nedtill. Kronan är rund till brett äggformad och tät, uppbyggd av många spädare, lite oregelbundet spretande grenar snarare än några få grova huvudgrenar, vilket ger en mjuk, nästan buskig silhuett även på fullvuxna exemplar. Skotten är klena och glänsande, och de odlade sorterna är i regel helt tornlösa. Sorten 'Nigra' hålls ofta något mer kompakt och rundad, medan 'Pissardii' kan bli aningen större och mer öppen. Avlövad på vintern känns trädet igen på den finförgrenade, risiga kronan och de tunna, glänsande grönbruna till violettbruna kvistarna; det saknar helt den grova, raka stam och de tunga grenar man ser hos större parkträd.

Stammen är ofta kort innan kronan tar vid och förblir relativt smal. Barken på unga grenar och skott är slät och glänsande, mörkt grönbrun till rödbrun eller nästan svartröd — påfallande mörk, vilket passar ihop med det mörka lövverket. Med åldern blir stambarken matt gråbrun till rostbrun och spricker upp i ett fint, oregelbundet mönster, men trädet utvecklar aldrig någon riktigt grov, djupt fårad barkborste.

Bladet har samma form som hos moderarten — smalt äggformat till elliptiskt eller omvänt äggformat, ungefär 4–7 cm långt med fint sågad kant — men färgen är det helt avgörande och definierande draget. Vid lövsprickningen är bladen intensivt vinröda till nästan svartpurpur, och denna mörkröda ton behåller de under en stor del av säsongen, vilket är ovanligt bland träd och gör att man känner igen blodplommon på långt avstånd. Färgen är som allra mörkast och renast på våren och försommaren, när de nya skotten lyser djupt blodröda. Längre fram på säsongen dämpas tonen ofta något: hos den klassiska sorten 'Pissardii' (i stort sett liktydig med 'Atropurpurea') skiftar bladen mot en dovare, mer brunröd till brons- eller gröntonad purpur i sensommaren, medan den senare urvalda 'Nigra' håller en mörkare, mer svartpurpur färg betydligt längre in på hösten. Ovansidan är blank, undersidan något mattare och rödanlupen, och bladet sitter på ett kort, ofta rödaktigt skaft.

Blodplommon hör liksom moderarten till vårens allra tidigaste blommande träd och står ofta i full blom redan i april eller in i maj, just när det rödbruna lövet börjar bryta fram. Blommorna är talrika och små, omkring 2–2,5 cm breda med fem kronblad. Hos den vanliga sorten 'Nigra' är de tydligt ljust rosa, medan den äldre 'Pissardii' har vita till mycket ljust rosa blommor; i båda fallen ger blomningen en vacker kontrast mot det mörka lövet och de mörka grenarna. Frukten är ett litet, runt, körsbärslikt plommon, 2–3 cm, vanligen mörkrött till blåsvart, som mognar under sensommaren och hösten. Många odlade träd sätter dock bara sparsamt med frukt, och den som finns lämnas oftast åt fåglarna.