Art i Malmö
Cinnoberapel
Malus tschonoskii
Växtsätt
Cinnoberapel växer påfallande smalt och upprätt, som en stående pelare eller ett brett ägg på högkant - ett växtsätt som genast skiljer den från de flesta andra prydnadsaplar, vilka brukar breda ut sig till runda eller paraplyformade kronor. Som gatuträd håller den sig vanligen kring 6-10 meter och blir sällan mer än ett par meter bred, med grenar som söker sig uppåt snarare än utåt. Avlövad på vintern avslöjar den sin styvt uppåtriktade, tätt förgrenade struktur: en kompakt, sopborste-lik silhuett där de unga kvistarna ofta bär kvar en svag ljus luddighet. Den ser ordnad och samlad ut, aldrig risig eller vidkronig.
Bark
Stammen är rak och bär en gråbrun, ung tid slät och något glänsande bark. Med åldern blir barken sträv och uppspricker i tunna, flagande, nästan pappersaktiga fjäll, så att äldre exemplar får en lätt sprucken, grågrå stam medan unga träd ännu kan se blanka ut. Inget anslående eller färgstarkt - barken är artens diskreta del, och det är kronan och bladen man känner igen den på.
Blad
Bladen är ganska stora för en apel, 5-13 cm långa, brett äggrunda till elliptiska med spetsig topp och rundad till brett kilformad bas. Kanten är oregelbundet sågad och ibland svagt flikig, vilket ger ett intryck mer åt oxel eller päron än mot vanligt äppellöv. Det säkraste kännetecknet sitter på undersidan: den är ljust grå till grågrön och täckt av en mjuk, grågrå till vit filt, och hela bladet är ludet när det är ungt innan ovansidan blir kal, mörkt blank- och gräsgrön. Skaftet är 2-4 cm och vitludet. Om hösten exploderar bladverket i en blandning av gult, orange, scharlakan och purpur - en av de allra praktfullaste höstfärgerna bland aplar, och det drag som gett trädet namnet cinnoberapel.
Blom & frukt
Blommar i maj med enkla, vita blommor som ofta är skärt anlupna i knopp, samlade i fåblommiga knippen - vackra men ganska sparsamma jämfört med de blomöverdådiga prydnadsaplarna. Frukterna är små, rundade kart-äpplen omkring 2 cm, gulgröna med en rödbrun eller röd anstrykning, och de sätts fåtaligt. Den glesa frukten är en praktisk fördel i gaturummet: trottoaren slipper det kladdiga fallfruktstäcke som många andra aplar lämnar efter sig på hösten.
Lätt att förväxla med
Förväxlas lättast med andra prydnadsaplar (Malus), men dessa har nästan alltid bredare, utbredd krona och rikare blom och frukt - cinnoberapelns smala, upprätta pelarform plus den filtludna grå bladundersidan avgör saken. På avstånd kan den pelarformade silhuetten påminna om pelaroxel (Sorbus) eller smala päronträd. Här hjälper inte bladundersidan lika mycket, för även oxlarna är ljust filtludna på undersidan - det är i stället bladformen som avgör: oxelns blad är tydligt flikiga eller delvis parbladiga (hos pelaroxel ofta djupt inskurna mot basen), medan cinnoberapelns blad är enkla och brett äggrunda med bara sågad kant. Päronets blad är däremot blanka och kala på båda sidor när de vuxit ut. Mot pelarformade prydnadspäron skiljer dessutom höstfärgen: cinnoberapelns flammande gult-orange-purpur är svår att ta miste på.
Cinnoberapeln är japanen bland Malmös aplar - en art från bergstrakterna i Japan som tagits till stan just för sitt disciplinerade, smala växtsätt och sin osannolikt vackra höst. Där de flesta aplar väljs för blomningen är det här lövet som är huvudnumret: i oktober lyser raderna av cinnoberaplar i gult, orange och eldrött längs gatan när det mesta annat redan slocknat. Den styvt upprätta kronan gör den idealisk där det är trångt mellan husfasad och körbana, och den sparsamma frukten betyder mindre halt och kladd på trottoaren. Sammantaget är det ett pålitligt, prydligt gatuträd som mest gör väsen av sig en kort, lysande period på hösten - och då desto mer.
Var den växer
- Kulladal 53
- Jägersro 13
- Örtagården 10