Ginnalalönn

Ginnalalönn är en av våra minsta lönnar — en stor buske eller ett litet träd som sällan blir högre än 6–8 meter och nästan lika brett. Den är ofta flerstammig redan från marken, eller lågt förgrenad till en rundad, tät och bredt välvd krona som vilar på påfallande tunna, spretiga grenar och kvistar. Silhuetten är yvig och småskalig snarare än reslig. Avlövad på vintern känns den igen just på finleken: ett nät av smala, många och rätt vinkelräta kvistar utan grova grenklykor, samt — om de sitter kvar — torra, ljusbruna fröklasar som hänger envist långt in på säsongen. Mittpunkten är ofta flera klena stammar nära varandra, inte en enda kraftig.

På unga stammar och grenar är barken slät, tunn och gråbrun, ibland med en svag gråvit strimmighet på årsskotten. Med åldern blir den matt grågrön till gråbrun och spricker så småningom upp i grunda, flaga sprickor — men den blir aldrig så djupt fårad eller knottrig som hos de stora lönnarna. Eftersom trädet är klent ser man sällan en riktigt grov, korkig bark.

Bladet är artens tydligaste kännetecken och bryter mot bilden av ett "lönnblad". Det är litet, 4–8 cm långt, glänsande mörkgrönt på ovansidan och tydligt treflikigt: en lång, smal och spetsig mittflik flankerad av två kortare sidoflikar nära basen (ibland skymtar ytterligare ett par mycket små flikar allra nederst, så att bladet kan verka svagt femflikigt). Mittfliken är ofta dubbelt så lång som sidoflikarna, vilket ger bladet en avlång, nästan pilformig profil — helt olikt den breda, handlika femflikiga formen hos skogs- och tysklönn. Kanten är oregelbundet och grovt dubbelsågad, nerverna är handnerviga från basen, och skaftet är ganska långt och smalt. Bladen sitter mitt emot varandra (motsatta), som hos alla lönnar. Höstfärgen är spektakulär: intensivt scharlakans- till purpurröd, ofta med inslag av orange, och den slår om tidigt.

Blommar i maj–juni, strax efter att bladen slagit ut, med små gulvita blommor i upprätta, lösa blomvippor (panikler). Ovanligt för en lönn är att blommorna är väldoftande — en svag, söt doft som lockar bin och som är värd att lägga märke till. Frukten är den klassiska lönnnäsan: parvisa, enfröiga vingfrukter (samaror), här små med vingar som står nästan parallellt och bildar en smal, sluten vinkel. Det fina är färgen — samarorna får en lysande rosaröd ton redan under sommaren, kring midsommar, innan de mognar till brunt, och de kan sitta kvar långt in på hösten och vintern.