Goliatpoppel

Goliatpoppel är ett stort, snabbväxande lövträd som i Malmö ofta når 20-25 meter (kan bli upp mot 30) med en bredd på 10-15 meter. Det mest karakteristiska är den raka, genomgående huvudstammen som går oavbrutet upp genom kronan, med sidogrenar som hos just klonen 'Robusta' sitter i påfallande regelbundna, nästan kransställda \"våningar\" - ett etagebyggt intryck som syns bäst på unga och halvstora träd (egentligen är grenarna spiralställda som hos alla popplar, men de samlas i så jämna nivåer att det ser våningsindelat ut). Unga och medelålders exemplar har en smal, upprätt och något stel, nästan konisk krona; med åldern breder den ut sig och blir rundare och tyngre. Avlövad på vintern avslöjar trädet sin uppåtsträvande, grovgrenade arkitektur: kraftiga grenar som svänger uppåt i cirka 45 graders vinkel, en synlig rak mittstam och spetsiga, något klibbiga knoppar som doftar svagt av harts och balsam om man kramar dem.

Unga stammar och grenar har slät, grågrön till grågul bark. Med åldern blir barken på den nedre stammen tjock, grågrå till brungrå och spricker upp i ett kraftigt nät av djupa, längsgående fåror och breda korkåsar - ett robust, fårat mönster som påminner om ek på avstånd. Till skillnad från äkta svartpoppel bildar Goliatpoppeln normalt inte de knöliga svulster och vedartade utväxter (\"burrs\") som ofta finns på svartpoppelns stam; barken är fårad men jämnare.

Bladen är ett av de säkraste kännetecknen. De är triangelformade (deltaformade) med rak (tvärhuggen) till svagt hjärtlik bas och en utdragen spets, 7-12 cm långa och ungefär lika breda eller något längre än breda, glänsande och tämligen läderartade. Kanten är fint och regelbundet sågtandad, ofta lite vågig, med en smal genomskinlig och fint cilierad (hårfransad) bräm på unga blad. Mörkt blank ovansida, ljusare under. Ett bra närdrag är de små körtlarna (oftast 1-2 st) som sitter vid bladbasen där skaftet möter bladskivan - de är ärvda från den amerikanska föräldern virginiapoppel och saknas hos äkta svartpoppel. Det allra mest diagnostiska sitter dock i bladskaftet: det är långt och tillplattat från sidorna (inte runt), vilket gör att bladen darrar och blänker i minsta vindpust precis som hos asp - men på ett mycket större blad. Vid utspringet på våren är de unga bladen tydligt kopparröda till rödbruna innan de mognar till grönt; observera dock att även svartpoppel och pelarpoppel slår ut bronsröda, så vårfärgen skiljer inte de svartpoppelbesläktade popplarna åt inbördes. Höstfärgen är gulaktig, sällan praktfull.

Goliatpoppel (klonen 'Robusta') är en hanklon och blommar tidigt på våren, i mars-maj, före lövspräckningen. Blommorna sitter i hängande hanhängen som är rödaktiga av ståndarna - röda \"larver\" som hänger i klasar och faller till marken under blomningen. Eftersom det är ett hanträd bildas inga frön och därmed inget av det luddiga, vita \"poppelsnö\" som honträd sprider på försommaren. Det är ett medvetet val i stadsmiljö: pollen men ingen fröull.