Art i Malmö
Humlebok
Ostrya carpinifolia
Växtsätt
Ett litet till medelstort träd, oftast 8–15 meter i gaturum (i fri utveckling kan det bli 15–20 m), med en tät, rundad till brett äggformad krona som ofta sitter på en kort, något krokig stam. Grenverket är fint förgrenat och de yttersta kvistarna hänger lätt utåt-nedåt, vilket ger kronan en mjuk, lite "raggig" kontur snarare än strikt rakhet. Avlövad på vintern känns trädet igen på två saker samtidigt: de ljusa, kvarsittande fruktklasarna som dinglar i grenspetsarna, och de smala gulbruna hankattar som redan på hösten hänger färdigbildade och bara väntar på våren. Knopparna är små, spetsiga och står ut snett från kvisten – inte tätt tilltryckta.
Bark
På unga stammar är barken slät och brungrå. Med åldern spricker den upp i ett nät av smala, rektangulära plattor som lossnar i kanterna och ger stammen en sträv, något flagande och fjällig yta. Det är ett viktigt kännetecken: stammen blir aldrig den släta, grågröna och senigt "muskulösa" yta man ser hos avenboken, utan får en mer sprucken, korkliknande struktur i brungrå ton.
Blad
Bladen är strödda (ett per nod), äggrunda till avlånga, 5–10 cm långa, med utdragen spets och dubbelsågad kant – varje större tand bär små tänder. Mest karakteristisk är nervaturen: 11–15 par raka, parallella sidonerver löper från mittnerven rakt ut till varje tandspets, vilket ger bladet ett tydligt ribbat, nästan veckat utseende. Ovansidan är mörkt grön och något sträv, undersidan ljusare och hårig i nervvinklarna. Skaftet är kort och något luddigt. På hösten slår bladet om i klart till matt gult.
Blom & frukt
Trädet är sambyggare. Hankattarna bildas redan på hösten och hänger nakna och gulbruna över vintern; de sträcker ut sig och dammar i april–maj, medan de små honblommorna sitter mer undanskymt i kvistspetsarna. Frukten är artens signum: en hängande, 4–6 cm lång klase av platta, papperslätt uppblåsta blåsor (svepen), som tillsammans liknar en humlekotte. Klasarna är först ljust gröngula, blir gräddvita på sensommaren och torkar till ljusbrunt; inuti varje blåsa sitter en liten nöt. De sitter ofta kvar långt in på vintern och syns på långt håll.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med avenbok (Carpinus betulus), som har nästan identiska, dubbelsågade blad. Tre observerbara drag avgör: (1) Frukten – humlebokens uppblåsta, slutna humlekotteklasar mot avenbokens öppna, treflikiga, bladlika fröhängen. (2) Barken – humlebokens sträva, fjälligt uppspruckna stam mot avenbokens släta, senigt räfflade "muskelbark". (3) Hankattarna – humleboken bär dem färdiga och nakna redan på hösten (som hassel), medan avenbokens katter bryter fram först på våren ur knopparna tillsammans med löven. Bladen liknar även hasselns (Corylus), men hasseln är en bredkronig, flerstammig buske utan egentlig stam och med rundade till omvänt äggrunda blad med kort, plötsligt utdragen spets.
Humleboken är en sydeuropeisk släkting i björkfamiljen som på avstånd ser ut som en avenbok, men som avslöjar sig genom sina humlelika fruktklasar – därav namnet. Den är seg och anspråkslös, tål torka, kompakt jord och hård beskärning, och växer förhållandevis långsamt till en lagom liten kronvolym, egenskaper som gör den till ett tacksamt gatu- och parkträd där utrymmet är begränsat.
I Malmös gaturum passar den just därför: den ger tät grönska och behaglig skugga utan att spränga trottoarer eller skymma fasader, klarar stadens hårda och torra växtbäddar, och bjuder på två tydliga årstidsmarkörer – det varmt gula höstlövet och de ljusa fruktklasarna som lyser kvar i de kala grenarna mitt i vintern.
Var den växer
- Klagshamn 29
- Håkanstorp 27
- Elinelund 12