Art i Malmö
Italiensk al
Alnus cordata
Växtsätt
Italiensk al är ett snabbväxande, upprätt träd som i Malmö oftast blir 12–18 meter, med rak genomgående stam ända upp i toppen. Kronan är smal och kägel- till äggformad, tätare och mer regelbunden än hos våra inhemska alar, vilket gör den lätt att känna igen i en gatuallé. Sidogrenarna går ut nästan vågrätt från stammen och ger silhuetten ett ordnat, nästan granliknande intryck. Avlövad på vintern avslöjas trädet av två saker på en gång: den raka stammen med de horisontella grenkransarna, och de många små, mörka, vedartade kottarna som sitter kvar i klasar längst ut på kvistarna.
Bark
På unga träd och grenar är barken slät och gråbrun, ofta med ljusa, vågräta porstreck (lenticeller) som hos en körsbärsbark. Med åldern blir stambarken mörkare gråbrun och spricker upp i grunda, lodräta sprickor och små flata flagor, men den blir aldrig så djupt rutsprucken och svart som hos en gammal klibbal.
Blad
Bladet är artens säkraste kännetecken. Det är runt till brett äggformat, 5–12 cm långt, med en tydligt hjärtformad (urnupen) bas och en rundad till kort spetsad topp — alltså spetsen pekar framåt och är aldrig avhuggen eller inskuren. Ovansidan är blank, läderartad och mörkt grön; undersidan är ljusare med små rostbruna hårtofsar i nervvinklarna. Kanten är jämnt och fint sågtandad, och de raka sidonerverna löper parvis ut mot tänderna. Bladet sitter på ett kort skaft och är inte klibbigt. Höstfärgen är obetydlig — bladen hänger kvar gröna eller grågula ovanligt långt in på senhösten och faller utan att flamma.
Blom & frukt
Som alla alar blommar den tidigt, före lövsprickningen i mars–april. Hanhängena är långa (omkring 5–8 cm), gulbruna och hängande och dammar pollen, medan honblommorna sitter som små röda knoppar. Honhängena förvedas under sommaren till hårda, äggrunda kottar, 2,5–3 cm långa — märkbart större än hos någon annan al. Kottarna mognar gröna till rödbruna från september, öppnar sig och sitter sedan kvar svartbruna på trädet hela vintern, ofta i klasar om flera tillsammans.
Lätt att förväxla med
Förväxlas främst med de två inhemska alarna. Klibbal (Alnus glutinosa) skiljs avgörande på bladformen: klibbalens blad är omvänt äggformat och tvärt avhugget eller till och med inskuret (urnupet) i toppen, och unga blad och skott är klibbiga av kåda — italiensk al har i stället en framåtpekande, hel spets och en hjärtformad bas. Båda arterna har blanka, mörkt gröna blad, så själva glansen skiljer dem inte åt; det är spetsen, bladformen och klibbigheten som avgör. Gråal (Alnus incana) har spetsigt (tillspetsat) äggrunda, matta, gråludna blad med tunn, len, ljusgrå bark — italiensk al är blank och mörk i bladet med hjärtformad bas. Mot båda gäller också att italiensk al har de klart största kottarna och behåller löven längst på hösten.
Italiensk al kommer egentligen från bergstrakter i södra Italien och Korsika, men har visat sig vara ett närmast idealiskt stadsträd. Till skillnad från våra inhemska alar, som vill ha blöt mark vid vatten, tål den torka, packad jord och hårdgjorda ytor — precis de villkor som råder i en kantsten mellan asfalt och fasad. Den växer snabbt, håller sig smal och upprätt utan mycket beskärning, och dess kvävefixerande rötter förbättrar dessutom magra planteringsbäddar.\n\nI Malmös gaturum känns den igen på helhetsintrycket: en prydlig, kägelformad krona med blanka, friska blad som står gröna när andra träd redan fällt, och en vinterprofil prickad av små bruna kottar. Det är ett träd som ger struktur och tålig grönska just där de känsligare arterna inte trivs.
Var den växer
- Hyllievång 161
- Västra Hamnen 107
- Kvarnby 89