Japansk zelkova GREEN VASE

Green Vase är en medelstor, snabbväxande sort som i Malmö normalt når 12–18 meter. Det mest karakteristiska är formen: en smal, uppåtsträvande stam som högt upp delar sig i ett knippe nästan jämnstarka huvudgrenar som böjer sig utåt och bildar en tydlig vas eller ett V, ungefär som en jättelik vinglasformad sopkvast. Ytterst förgrenar den sig i ett fint, tätt och kvistigt yttre, vilket ger en jämn, äggrund till bredt rundad krona. Sorten är smalare och mer strikt uppåtriktad än artens vanligen breda vas. Avlövad på vintern känns den igen just på detta: en rak stam som plötsligt strålar ut i ett solfjäderknippe av eleganta, lätt bågböjda grenar med ett töckenfint nät av tunna kvistar i ytterkanten, utan hängande slokande partier.

På unga träd och grenar är barken slät och grågul till gråvit, ofta med tydliga vågräta korkporer (lenticeller) som små streck, en yta som kan påminna om bok eller körsbär. Med åldern sker det avgörande: barken börjar flagna och lossnar i oregelbundna flak, som avslöjar en orange till rödbrun innerbark under. Resultatet blir en spräcklig, fläckvis mönstrad stam, nästan som ett pussel av grått och rostorange, vilket är ett av de säkraste kännetecknen på lite äldre exemplar.

Bladen sitter strödda (alternerande) och är enkla, ovala till avlångt äggrunda, ungefär 5–12 cm långa, med en utdraget spetsig topp. Kanten är vasst sågad med enkla, framåtböjda tänder, en tand per nervände, inte tand-på-tand. Nervaturen är fjäderlikt parallell med 8–14 raka sidonervrar som var och en löper rakt ut i sin tand, ett tydligt och prydligt mönster. Bladskaftet är kort. Översidan känns något sträv. Den allra viktigaste detaljen för igenkänning är bladbasen: den är nästan symmetrisk eller bara svagt sned. Hos Green Vase är bladen något större och ljusare gröna än hos arten, och höstfärgen går i varma toner av gult, orange och bronsbrunt snarare än rent rött.

Blomningen är oansenlig och lätt att missa. På våren, samtidigt som bladen spricker ut (ungefär april–maj), kommer små grönaktiga, vindpollinerade blommor; trädet är sambyggare med han- och honblommor på samma kvist. Frukten är en mycket liten, torr och ovingad stenfrukt, bara ett par till några millimeter, grön som mognar till brunt och sitter undanskymd i bladvecken. Den syns knappt och spelar liten roll för igenkänningen, men dess ovingade form är diagnostisk.