Katalpa

Katalpan är ett litet till medelstort lövträd, oftast 8–12 meter (undantagsvis högre), med en bred, rundad och ganska gles krona som ofta blir bredare än trädet är högt. Stammen är kort och delar sig tidigt i kraftiga, knotiga huvudgrenar som breder ut sig nästan vågrätt, vilket ger ett tungt, paraplyaktigt intryck. Grenverket är förvånansvärt grovt och fåtaligt för ett så stort bladverk, och i Malmö ser man den ofta toppkapad eller hamlad till en kompakt klotkrona längs gatorna. Avlövad känns den lätt igen på just de tjocka, oregelbundet vridna grenarna med få men kraftiga kvistar, och framför allt på de långa, smala fröskidorna som hänger kvar och pendlar i vinden hela vintern.

Barken är gråbrun, ibland med en svag rödaktig ton, och relativt tunn. På unga träd är den slät till något fjällig, och med åldern spricker den upp i grunda, oregelbundna och något flagiga plattor eller fjäll snarare än i djupa fåror. Helhetsintrycket på en äldre stam är ljust och lite trasigt, utan den grova, djupt räfflade strukturen som många andra parkträd får.

Bladen är det mest iögonfallande draget: mycket stora, ofta 15–25 cm långa och nästan lika breda, brett äggrunda med tydligt hjärtformad bas och en utdragen spets. Kanten är helbräddad (utan tänder), men bladet kan ha ett par svaga, korta sidoflikar. De sitter motsatta eller tre i krans (kvastställning) på långa skaft, vilket ger kronan ett glest, vågrätt skiktat bladverk. Ovansidan är ljust grön och nästan kal, undersidan ljusare och mjukt hårig, med en handnervig bas där flera huvudnerver strålar ut från skaftfästet. Höstfärgen är oansenlig, gulgrön till brunaktig, och bladen faller ofta tidigt. Ett avslöjande knep: krossar man ett blad luktar det illa, något unket.

Katalpan blommar sent – en av de sist blommande lövträden – med stora upprätta, förgrenade blomklasar som reser sig som ljusstakar över bladverket från juli och in i augusti. Varje blomma är klock- till trumpetformad, omkring 3–4 cm, vit med crèmegul strimning i svalget och fina purpurbruna prickar – iögonfallande och insektslockande. Ur blommorna utvecklas på sensommaren långa, hängande och mycket smala kapslar, 20–40 cm, som liknar gröna böngrenar eller smala cigarrer. De mognar till brunt, spricker upp på längden och släpper papperslätta, vingade frön; de tomma skidorna sitter kvar och skramlar långt in på vintern.