Art i Malmö
Katsura
Cercidiphyllum japonicum
Växtsätt
Katsura är ett medelstort lövträd, i Malmö oftast 8-12 meter men på sikt högre. Den växer gärna med flera uppåtsträvande stammar från basen och bildar en bred, något pyramidal till rundad krona som ljusnar uppåt. Grenverket är fint och tätt förgrenat med tunna, något hängande kvistar, vilket ger en lätt, nästan dimmig och genomsläpplig silhuett. På de unga, långa årsskotten sitter bladen i prydliga par, medan de på äldre grenar bärs ett och ett i täta knippen på korta kortskott. Avlövad om vintern känns trädet igen på just den flerstammiga, vasformiga byggnaden och de tunna, regelbundet motsatt sittande kvistarna med små, knottriga knoppar parställda vid varje nod på årsskotten.
Bark
På unga träd är barken slät och gråbrun. Med åldern blir stammen ljust gråbrun och spricker upp i längsgående strimlor som lossnar och flagar i smala flikar, så att gamla stammar får ett luggslitet, fjälligt och något trasigt intryck. Flerstammigheten gör att man ofta ser flera sådana flagande, lutande stammar tillsammans.
Blad
Bladet är det säkraste kännetecknet: litet (cirka 4-8 cm), nästan runt till brett hjärtformat med inskuren bladbas, likt ett litet hjärta eller ett judasträds blad i miniatyr. Kanten är jämnt rundtandad (crenat, med små mjuka bukttänder), aldrig vasst och spetsigt sågad - på kortskotten är den tydligt rundtandad, på de långa skotten ibland mer finsågad. Nerverna går handnervigt ut från bladbasen och bladskaftet är ofta rödaktigt. Avgörande: på årsskotten sitter bladen motsatt, två och två mitt emot varandra (på äldre kortskott bärs de däremot ett och ett). Färgspelet är karakteristiskt - nya vårlöv är bronsröda till purpurfärgade, sommartid blågröna med matt, något blådaggig undersida, och på hösten lyser de i gult, aprikos, orange och rosa. Det är också nu trädet doftar starkt och sött av bränt socker, kola eller bränd bomullsvadd (doften kommer av ämnet maltol som frigörs när löven vissnar), en doft inget förväxlingsträd har.
Blom & frukt
Katsura är tvåbyggt, med han- och honträd var för sig. Blommorna är mycket små och saknar kronblad, så de syns knappt; de slår ut tidigt på våren före löven och är vindpollinerade. Hanblommorna märks mest, som ett rödaktigt skimmer av ståndare längs kvistarna. Honträden sätter små, smala, något bananformade baljliknande frukter (follikler) som sitter i knippen, gröna under sommaren och brunaktiga på hösten då de öppnar sig och släpper små vingade frön.
Lätt att förväxla med
Oftast förväxlas Katsura med judasträd (Cercis siliquastrum), som har nästan identiskt hjärtformat blad - men hos judasträdet sitter bladen alltid strödda (alternerande) och har slät, otandad kant, medan Katsura har rundtandad kant och på sina årsskott bär bladen i motsatta par. Den skillnaden avgör saken: ser du tydliga parställda blad är det Katsura och aldrig judasträd. Eftersom Katsurans kortskott bär enstaka blad är den rundtandade kanten ett bra extra kontrolldrag när inga par syns - judasträdets blad är alltid heloch jämnkantade. Mot lind (Tilia) skiljer sig Katsura genom de parställda bladen på årsskotten (linden har alltid strödda, dessutom snett hjärtformad, osymmetrisk bladbas), den jämnt rundtandade i stället för vasst sågade kanten, det betydligt mindre bladet och koladoften på hösten. Den blågröna bladfärgen och de bronsröda vårlöven skiljer den dessutom från de flesta andra gatuträd.
Katsura är ett återhållet elegant träd med en nästan japansk lätthet: den luftiga kronan, de små parställda hjärtbladen och det lugna färgspelet gör den till en stillsam motpol till stadens tyngre lindar och lönnar. Mest minnesvärd är den om hösten, då de fallande löven fyller trottoaren med en oväntad doft av kola och brunt socker - ett sinnesintryck som får många att stanna upp och leta efter trädet.\n\nI Malmös gaturum hör Katsura hemma just för att den är måttlig i storlek, tål stadsmiljö och ger karaktär utan att skugga ut allt omkring sig. Den passar på mindre gator, gårdar och i parkkanter där dess flerstammiga växtsätt, vackra höstfärg och koladoft kommer till sin rätt och ger en plats igenkännbar identitet året om.