Kinesisk poppel

Ett medelstort lövträd som i Malmö oftast blir 12–20 meter, smalare och nättare än våra grova jättepopplar. Kronan är till en början ganska smal och upprätt men byggs med åren ut till en jämn, något bredare form, ofta med fina, lätt hängande yttergrenar som ger trädet ett mjukt, sopborstliknande ytterhölje. Stammen är vanligen rak och genomgående. Avlövad känns trädet igen på det täta, finkvistiga grenverket och särskilt på de unga skotten: de är inte runda utan kantiga, nästan räfflade i tvärsnitt, rödbruna och översållade med ljusa, punktformiga porer (lenticeller). Längst ut sitter spetsiga, glänsande knoppar som klibbar mot fingret av kåda. En vanlig planterad form är den smala, pelarlika sorten 'Fastigiata', som står som ett grönt utropstecken vid gator och torg.

På unga träd och grenar är barken slät och grågrön till olivfärgad, närmast som på ett balsampoppel — en ljus, något grönaktig stam som ibland kan bli nästan vitaktig och som skiljer sig från den grå-svarta sprickbarken hos äldre svartpoppel. Med åldern mörknar barken nedtill på stammen och spricker upp i grova, mörkgrå längsgående fåror, medan stammen högre upp och grenarna länge förblir slätare och ljusare. Färgkontrasten mellan den uppspruckna basen och den glatta, grågröna övre stammen är i sig ett igenkänningsdrag.

Det mest talande draget. Bladen är små för att vara en poppel, ungefär 4–12 cm långa, och har en romb- till omvänt äggrund (spadlik) form. De smalnar mjukt åt båda hållen, men ofta något mer mot det kortskaftade fästet, så att bredaste punkten ligger vid eller strax ovanför mitten — ett nästan diamantformat löv. Kanten är fint och jämnt rundtandad (crenat), inte grovsågad. Ovansidan är mörkt och glänsande grön, undersidan ljusare, ibland nästan vitaktig, och både det korta bladskaftet och mittnerven är ofta rödaktiga. Just det korta, runda (icke tillplattade) skaftet gör att bladen sitter stilla — de fladdrar och darrar inte som aspens. På hösten slår lövet om till en ren, klar gul färg, och färgskiftningen kommer ofta tidigt. Kinesisk poppel hör dessutom till de tidigaste popplarna — och till de tidigaste lövträden överlag — att slå ut på våren, ofta grön medan grannarna ännu är kala.

Som alla popplar är arten tvåbyggare: hon- och hanblommor sitter på skilda träd, i hängen som öppnar sig tidigt på våren före eller samtidigt med lövsprickningen. Hanhängena är rödaktiga och faller snart av, medan honhängen mognar till kapslar som spricker upp och släpper små frön med vit, bomullslik ullhårsfjun i försommaren. Eftersom fröullen kan upplevas som skräpig planteras i gaturum ofta hanträd eller hankloner, så att man slipper \"snöandet\".