Körsbärskornell

Körsbärskornell växer oftast som en stor, tät buske eller ett litet träd, vanligen 4-6 meter högt (äldre, friställda exemplar kan med tiden nå 7-8 meter) och nästan lika brett. Den är gärna flerstammig från basen, men kan i gaturum stammas upp till ett enstammigt litet träd med rund, något oregelbunden krona. Grenverket är tätt och rikt förgrenat med många korta, styva sidoskott, vilket ger ett risigt men jämnt välvt silhuettintryck. Avlövad på vintern känns den igen på de motsatt sittande knopparna och grenarna - bladknopparna är små, spetsiga och bruna, medan blomknopparna sitter som runda, klotformiga små kulor på korta skaft längs grenarna, lätta att se mot himlen redan i februari.

Barken är på unga grenar gråbrun med en dragning åt grönt. Med åldern blir stammen ljusbrun till gråbrun och börjar flaga av i små, tunna flak och plattor så att ytan blir fjällig och spräcklig. På äldre, friställda stammar ger den flagande barken en fin marmorerad, ljus- och mörkbrun yta som syns bäst på vintern. Lenticeller (små korkporer) prickar de yngre grenarna.

Bladen sitter motsatta - två och två mittemot varandra - vilket direkt skiljer kornell från de flesta lövträd med strödda blad. De är äggrunda till elliptiska, 4-10 cm långa, med en utdragen spets och en jämn, hel kant utan tänder. Det säkraste kornelldraget är nervaturen: 3-5 par tydliga sidonerver som båglikt svänger framåt och löper parallellt mot bladspetsen istället för rakt ut mot kanten. Drar man försiktigt isär ett blad hänger de två halvorna ihop med tunna, elastiska trådar av latex - ett klassiskt kornellkännetecken. Översidan är blank mörkgrön, höstfärgen blir gulgrön till rödbrun eller purpur, men är ofta ganska anspråkslös och varierar mellan exemplar.

Blomningen är artens signum och kommer mycket tidigt, oftast i mars (ibland redan i februari milda år), långt före lövsprickningen. Blommorna är små och klargula och sitter samlade i täta, runda flockar längs de annars nakna grenarna, så att hela busken får ett gyllene skimmer - en av de allra tidigaste gula vårsignalerna i staden. Frukten är ett avlångt, glänsande körsbärsrött stenbär, ungefär 1,5-2 cm långt, som mognar från sensommar in på hösten (augusti-september, ibland in i oktober) och hänger nedåt i de korta skaften. Den är ätlig, syrlig och påminner i form mest om en liten avlång oliv eller körsbär.