Pagodträd

Ett medelstort lövträd, i Malmös gaturum oftast 10-15 meter högt, med en bred, rundad till brett välvd krona som med åldern blir nästan parasollformad. Grenverket är ledigt och böljande - huvudgrenarna går snett uppåt och utåt och delar sig i fint förgrenade, lätt hängande kvistspetsar, vilket ger kronan ett mjukt, något oregelbundet yttre snarare än en stram form. Avlövad känns trädet igen på sina olivgröna till gröngrå yngsta skott som behåller sin gröna ton hela vintern, på de svartaktiga, små knopparna som sitter halvt gömda i det uppsvällda bladfästet, och på de kvarsittande, insnörda baljorna som hänger kvar i klasar och skallrar i vinden.

Unga stammar och grenar är släta och olivgröna - ett tydligt, ovanligt drag som dröjer sig kvar i flera år. Med åldern mörknar barken till gråbrun och spricker successivt upp i ett grovt nät av djupa fåror och oregelbundna åsar; nere i sprickorna skymtar ofta en varmare, rödbrun ton. Den gamla stammen ger ett robust, fårat intryck, men kvistarna förblir påfallande gröna och släta längst ut.

Bladen är oparbladigt sammansatta (en uddflik avslutar bladet, och småbladen är till antalet udda), cirka 15-25 cm långa, med 7-17 småblad som sitter parvis längs bladskaftet. Varje småblad är ovalt till äggformat, 2,5-7 cm långt, med jämn, hel kant (ingen tandning), en mjukt spetsig topp och en något blågrön, matt och fint hårig undersida medan översidan är friskt mörkt grön. Bladen sitter strödda (alternerande) längs kvisten, inte mittemot varandra. Höstfärgen är diskret, oftast en blek till klargul ton innan löven faller. Det glansigt gröna, mjuka bladverket och de relativt få, breda småbladen skiljer arten från träd med många smala småblad.

Blomningen är artens signum: i augusti-september, sent jämfört med de flesta träd, slår stora, upprätta till luftiga vippor ut i skottspetsarna, ofta 20-30 cm långa. De många små blommorna är gräddvita till krämvita, ärtblomsformade och svagt doftande, och fallna täcker de marken som ett vitt regn. Frukten är en köttig, avlång balja som är tydligt insnörd mellan fröna, så att den ser ut som ett pärlband eller en böjd korv. Baljorna är först gröngula, mörknar mot brunt och sitter kvar långt in på vintern.